För 5 år sedan låg jag inne på förlossningen och de försökte få i gång mig eftersom jag hade fått havandeskapsförgiftning. I magen fanns Lillen och 05.07 den 20 maj föddes han, vår lille smurf. Blå och han andades inte, så de fick springa ut med honom för att få liv i honom.

Allt gick bra i morgon fyller han alltså 5 år och han är en pigg och glad liten skitunge som redan kan läsa, räkna en massa, prata och läsa lite engelska.....en riktig nörd helt enkelt. Kartboken är det senaste han givit sig i kast med, för att lära sig vart olika länder ligger och hur flaggorna ser ut. En liten nörd :)

Natten till fredagen vaknade han dock och hade ont i magen. Jätteont! Han har varit trög och nästintill förstoppad i en vecka, så han fick väl stopp i tarmarna igen. Så han fick lite medicin för detta och det resulterade i en fis.....tills på kvällen då han kunde gå på toa någorlunda bra. Och nu är han bättre igen och denna gången kräktes han inte, fick bara ont.

Men jag och Sambon blev ju oroliga och tillbringade stor del av natten tills i går i vaket tillstånd, så gårdagen gick i en dimma för mig. Det var länge sedan jag verkligen var så trött! Var ju slut efter torsdagens besök också, så kroppen var helt väck tillsammans med huvudet.

I dag värker ryggen något fruktansvärt och jag har en lindrig nackspärr, men det gör ont ändå. Och så skulle jag ju baka tårta.......då är jag glad att Sambon ställer upp som hantlangare och vispar, öser upp mjöl och diskar. Vad skulle jag göra annars?? Älskar verkligen den karln!!

Jag/vi har gett oss in på att försöka baka en mjölk och glutenfri tårta, en prinsesstårta, eller prinstårta som vi kallar den då det är till Lillen. Senaste svärdottern är nämligen glutenallergiker och själv så fixar jag ju inte mjölk. Inte Lillen heller, men han gillar inte tårta, han vill bara ha en så han kan blåsa ut ljusen.

I morgon kommer alla barnen hem med respektive, ja inte Ettans tjej förstås hon hade fullt upp inför sin examen om någon vecka. Men Ettan kommer, han är hos sin pappa idag och anländer hit i morgon. Ska bli så kul, för jag har inte träffat honom sedan i julas!!

Farmor och farfar kommer också hoppas jag om de inte är för dåliga.

Men just nu tar jag igen mig en stund på soffan. Sambon for till Lilla staden för att inhandla en sak till tårtan som vi glömt köpa och tog sonen med sig så det är lugnt och skönt en stund :)

Fin lördag till er som snubblar in här!!

Jag har inte slutat blogga, men det har blivit en liten paus. Ni som läst de senaste inläggen förstår kanske, och idag var det dags. Det gick bra, över förväntan bra men nu är jag helt slut. Huvudet värker, kroppen värker......

Så jag skriver inte så mycket, för nu vill jag ladda batterierna lite inför Lillens 5 årsdag så jag orkar med den. Och så ska Ettan komma hem i helgen, och det ska bli kul :)

Så mina vänner, hoppas ni har det bra därute. Kanske blir det ett inlägg i helgen, kanske blir det nästa vecka, jag är kvar hur som helst, tar bara en liten paus.

Usch vilket busväder det är ute idag! Rena hösten! Det regnar och blåser som jag vet inte vad och jag håller mig inne, ja utom när jag ska hämta Lillen för då måste jag gå eftersom Sambon har bilen idag.

Som jag skrev i andra inlägget så finns det mycket borden just nu, men jag ska vara ärlig och säga att jag har inte ens börjat med minsta lilla borde än. Det får bli det de blir. Men plantor måste jag fixa och skulle ju gjort ändå, men hur kul är det i det här vädret? Och städa får jag göra på onsdag.

Så det är en lugn dag idag, även om gårdagskvällen kantades av ännu en chock, något hände som jag inte hade räknat med, och inte den inblandade heller. Sorg i hjärtat, men så är det ibland.

Och det enda jag går och nynnar på är:

Jag köpte ju blomplantor för ett tag sedan och planterade, blev riktigt nöjd faktiskt. Men så kom det två frostnätter och kom jag i håg att täcka krukorna? Hade jag egentligen ens en tanke på det? Tänkte jag på det efter första natten, att det skulle bli kallt igen?

NEJ!

Så nu står mina krukor ute sedan flera dagar tillbaka och har förfrysta blommor i sig, inte fint alls. Pengar och blommor åt skogen. *suck* så nu måste jag helt enkelt åka och köpa nya blommor för så kan det ju inte se ut.

Hade planer att göra det före Kristi Flygare, men i dag fick jag ett samtal som verkligen fick det att bli eld i baken på mig....och det brinner ordentligt, för det har mycket att brinna på så att säga *haha*

Jag har tidigare berättat om mina släktingar som jag inte har eller vill ha kontakt med. Den som orkar och vill kan läsa mer om vad jag menar här för jag orkar inte dra allt om igen.

I dag så ringde telefonen och deras nummer känner igen, deras hemnummer, nu var det ett mobilnummer och jag svarade och fick höra min farbror i andra änden. Chock kan jag säga!
Han frågade om de fick komma hit på torsdag och jag kunde faktiskt inte säga nej. De ville gratulera Lillen, något de aldrig gjort innan eftersom de anser att Lillen inte hör till syskonskaran. De andra brukar de fira hos X:et.....

Nu skulle vi visserligen göra lite annat på torsdag, men jag sa okej, kom ni och nu är det bokat och genast så sätter ångesten in. Jag måste städa, fixa, baka, försöka se bra ut.....hur nu det ska gå till.....det finns så mycket ångest tillbaka i den tiden, den som har gått innan jag egentligen sa upp kontakten.

De börjar bli gamla nu och det känns som om detta kan bli sista gången vi ses, och jag saknar min farbror, det är han fru som är värst......

Och de ville inte komma när alla barnen kommer, eller som han uttryckte det "kanske kommer dina andra barn och firar Lillen så då blir det ju så mycket folk". Vadå kanske? Tror fanken att de kommer.....alltid det där, kanske vill dina barn träffa dig. De inser inte hur mycket som barnen varit hos mig under sin uppväxt, hur ofta de är här nu och hur mycket jag/vi faktiskt ställer upp för barnen, jag och Sambon. De tror att det enbart är X:et som är guld värd.....

Aja, det är mycket det där och jag har precis lagt allt sådant bakom mig, men jag kunde inte säga nej och nu slits allt upp igen. Svårt att förklara.

Hur som helst, jag hade redan huvudvärk och den blev inte bättre i alla fall. Och jag känner hur stressen smyger sig på redan nu. Alla måsten som jag måste göra.

Tur att jag ska få slappa hos frissan i veckan några timmar i alla fall :)

Lillen mår bra idag och även i går kväll, så det var nog åksjuka. Vi brukar ge åksjuketabletter om vi ska lite längre, vi har åksjukeband annars. Men i går fick han inga tabletter för det har blivit bättre, men se det gick ju som det gick.

Sambon är ute och grejar med altanen idag, förkylning och huvudvärk till trots, ja han har också huvudvärk men är ju en envis åsna. Trean och Lillen slängde jag ut för att rensa ett land....måste ju se bra ut till senare i veckan....*suck*

Nåja, solen skiner men det blåser. Själv så, trots alla inre krav som flyger som fjärilar just nu, så slappar jag på soffan.....vi kan kalla det för att ladda batterierna inför det som komma skall ;)

Lillen var med i tidningen idag, och visst stod det fel dag, men han var så glad och stolt ändå :)

I dag skulle vi ju fara till grannstaden och handla kläder till Fyran, och med glatt humör satte vi oss och for i väg. Först hämtade vi Tjejen som var i stan och sedan hämtade vi sonen som vi tog upp utmed vägen. Lillen blev tröttare och tröttare och gäspade allt mer och sedan började han skrika och gnälla.

Han behövde äta sa han och vi stannade och köpte en banan, sedan började vi åka.....då kräktes han. *suck*
Han skrek och blev förtvivlad och som tur var hade vi inte hunnit så långt så vi vände och for hem igen.

Lillen och Sambon fick stanna hemma och själv så fick jag ta på mig ansvaret att köra bil till grannstaden och gå med son och svärdotter och handla kläder. Men det gick bra, ungarna bar och jag betalde typ *ler*

Ringde hem och frågade hur det var med Lillen och se, han mådde okej igen. Han var pigg och han hade ätit och så har det fortsatt. Han är som vanligt ungefär och vi vet inte om det var åksjuka, hans vanliga magproblem eller en släng av en kortvarig magsjuka. Det senare vet vi väl om någon annan blir sjuk.

Jobbigt är det i alla fall att vi aldrig kan åka någonstans känns det som när han ska vara med.

Men som sagt, det gick bra och nu är jag helt slut. Kroppen spattar och krampar och skallen är lite yrslig.

Fyran med tjej släppte jag av hos X:et men Trean kom hem i går och i kväll är han och hans tjej här. Tänkte grilla men vi får väl se hur vädret blir, just nu är det ganska okej, men kan grilla ute men sitta inne för det är ganska så kallt.

Nåväl, dagen blev inte enligt planen men det gick bra ändå. Frågan är väl bara hur den fortsätter. Kommer jag komma upp mer ur soffan i dag och i morgon? Kommer Lillen kräkas något mer? Kommer vi tända grillen?

Spänningen är olidlig.......och hänger du med så får du svaret en annan dag ;)

Fredag och snart helg. I morgon är det planerat att vi ska åka till grannstaden med Fyran och hans tjej för sonen behöver kläder, för han ska både på ett bröllop (med tjejen) och så slutar han ju nian och då vill man ju kanske se lite "finare" ut än vanligt. Hoppas vi kommer iväg bara!

Jag och Lillen gick bort till vår lilla butik i dag, trots blåst och regn, för sonen hade önskemål om att få vattenmelon i eftermiddag. När vi kom ut därifrån så stod det en reporter ifrån Lilla stadens lokalblaska där och ställde frågor och naturligtvis så hoppade han på oss.

Frågan var till en liten spalt som de har om "vad var bäst i veckan". Jag stod som ett frågetecken för jag tycker inte att det har hänt något roligt alls i veckan, inget speciellt i alla fall. Så som tur var så frågade han Lillen istället.

Lillen tyckte att det bästa var att han snart fyller år, tror dock att reporten inte uppfattade rätt dag men sak samma, och så tog han en bild på sonen. Så nu kommer Lillen att vara med i tidningen och han ringde glatt till sin pappa och berättade detta, ja vi hann inte ens hem utan han ringde Sambon från min mobil och var sprudlande glad.

Som sagt, ute är det regn och blåst. I går var vi och klippte Lillen och gick en liten sväng på stan. Snacka om att vi var genomblöta sedan, det fullkommligt vräkte ner. Tyvärr så lovar de ju ruskväder hela nästa vecka också vilket är trist när det är långledigt och dessutom Lillens födelsedag.

Tänk, han fyller snart 5 år! Oj vad tiden går fort!!

Ha en fin helg ni som tittar in här!!

I går när jag hämtade Lillen på förskolan så hade hans skor gått sönder. Det var i kardborrebandet och eftersom vi lagat det tidigare och skorna börjar bli slitna så var det väl ändå hög tid att köpa nya. Ja egentligen tittade vi på skor redan i lördags när vi var på stan, men eftersom sonen inte var på humör då så blev det inga skor köpta.

Men nu var de alltså sönder och han har inga andra skor, bara stövlar och vinterstövlar, så det kändes ju lite panik då han behövde ha skor som i dag till förskolan. Så vi for iväg när Sambon kom hem och inhandlade ett par nya skor. Ställde fram dom snyggt och prydligt (haha) i hallen så att inte sonen skulle ta fel skor i dag vilket säkert skulle kunna hända, en förvirrad mamma och en snart femårig son ni vet....

Så vaknar man upp idag och det fullkommligt vräker ner regn. Stora vattenpölar på vägen, och säkert mycket lera på förskolans gård. Så det blev inga nya skor, det fick bli gummistövlar. Så paniken var ju ganska så obefogad i går, men vem kunde veta det? Ja möjligen dom som kollar väderleksrapporten då....men det gjorde inte jag :)

I går var jag hos tandhygienisten, går ju dit med jämna mellanrum. Som tur var så blev jag inte jätteyr utan kunde ta mig därifrån för egen maskin så att säga.

Min höft har fullständigt ballat ur just nu. Det knäpper och knakar, värker och jag är snedare än vanligt. Även höger arm börjar tappa allt mer i stryrka. *suck* aja, det går väl över får vi hoppas, eller blir bättre i alla fall.

Annars då? Tja, jag är fortfarande nere i min lilla svacka humörsmässigt och mår inget vidare.

Jag brukar alltid stötta mina barn, i vått och torrt, jag ställer upp när de behöver även om jag inte alltid orkar och jag får tacksamhet och stöttning tillbaka. Jag har underbara ungar, för det är ju ungar, barn, även om större delen av dom är vuxna nu.

Men ibland så går det bara inte. Inte när en av sönerna är startgroparna att göra, enligt mig, ett dåligt beslut. Ett dåligt val i livet. Sonen frågade mig vad jag tyckte och jag sa vad jag tyckte, jag brukar vara ärlig både mot mina barn och mot andra människor. Och det var väl inte vad sonen dirkekt hoppades på. Inte hans flickvän heller.

Men jag kan bara inte stötta ett val som jag tror han kommer ångra, ett val som kommer ändra livet för honom när han skulle kunna ha det så mycket bättre. Och nej, ingen av sönerna har sett till att jag ska bli farmor så det är inte det jag pratar om, om nu någon trodde det.

Nej det är ett helt annat val, och jag är så rädd att han kommer ångra sig grovt i framtiden, kanske inte nu, kanske inte om något år, men om tio - tjugo....

Jag vill inte skriva vad det är, det känns för utelämnande då det smyger folk från trakten här, men.......

X:et, sonens far, han stöttar däremot sonen men ärligt talat så är det mycket för egen vinning som han gör det, men han har ju sin åsikt och jag min.

Så i går rök jag i hop med sonen, vilket nästan aldrig händer annars och jag mår så dåligt. Så fruktansvärt dåligt i själen, men jag var tvungen att säga min åsikt, hur sonen sedan gör......det är ju hans val. Han är vuxen......men.....

Ledsen är jag i alla fall.

Det känns som jag tappat lusten för datorn överlag just nu. Sitter inte många minuter per dag, kollar knappt Facebook och jag kan ju säga att jag egentligen är både datorberoende och FB beroende.
Aja, det är nog bra att låta bli det där ibland.

Är inne i en svacka dessutom och det gör väl sitt till. Humöret är i bott och kroppen är inte heller okej, eller okej, det är den ju aldrig, men den är sämre än vanligt om jag säger så. Nåja....

I dag har vi i alla fall varit i Lilla staden på vårmarknad. Köpte en ny bilbarnstol till Lillen, gick ett varv på gågatan och höll på att frysa ihjäl. Det är så kallt och blåsigt i dag, men det regnar i alla fall inte och det är ju skönt. Men det är inte roligt att vara ute.

Sedan for vi och köpte lite tomat, gurk och jordgubbsplantor. Lillen som är förkyld som tusan precis som sin far var inte alls på humör så det var inte så roligt som det kunde ha varit tyvärr. I vanliga fall älskar ju Lillen att gå omkring och tittar på plantor, men idag så var han sur, tvär och ledsen och ville hem.

Lillen har dessutom fått utslag på kinderna. Tror det är av sololjan precis som förra året, för det är precis där jag har smörjt. Så innan gav jag honom lite Tavegyl och det blev faktiskt bättre, men sonen som redan var trött av förkylningen blev ju ännu tröttare och somnade på hallmattan.

Får försöka komma ihåg att inte använda den sololjan. Hade inte en tanke på det när jag skulle smörja in honom innan förskolan i trosdags, tog den första bästa i lådan och det var ju samma som han inte tålde förra året. Dessutom tror jag att det är den de använder på förskolan, får lov att komma i håg att kolla detta.

Och så har det börjat gå magsjuka på förskolan också *stor suck* vill verkligen inte ha det på någon av oss i familjen. Det känns som om det vore övermäktigt att få det nu, när Sambon mår kass, Lillen inte heller är pigg och jag själv mår som jag gör. Men samtidigt så vet man ju att man fixar det, eller man vet ju att man måste fixa det om man nu får skiten.

Bläää....gnäll som vanligt blev det, men som sagt, jag mår inte så bra just nu, varken i kropp eller själ så det får helt enkelt bli så.

Och till alla vänner som tittar in, jag har inte glömt er, även om jag är usel på att höra av mig just nu!

Kram på er!

Ännu en dag med sol och värme, älskar det! Tyvärr så lovar de sämre väder redan i morgon och till helgen och framöver ska det tydligen bli både regn och kanske snö (!) men jag hoppas att de har spått fel. Det är ju sol vi vill ha!! :)

Promenaden i går fick jag sota för. Trodde att mina fötter skulle värka sönder i går kväll och i dag är ryggen helt slut och jag lutar mer än vanligt. Hade sådan lust att gå en promenad även i dag, i dag är det dessutom tidig dag för Lillen på förskolan så jag hade kunnat gått innan det blev allt för varmt, men se det fick jag ge upp. Tog mig till förskolan och sedan hämtade jag dagens reklam, men på hemvägen var jag på väg att börja grina pga ryggen.

Aja, det är inte fel med en dag på altanen heller. Det går framåt med den förresten. Sambon och Fyran snickrade själva staketet på utedelen i går och nu är det trappa och annat som gäller. Gubben min snorar och hostar och borde nog egentligen inte hålla på med altanbygget fram till sena kvällen, men han är envis som en åsna så.....tja.

I kväll har jag planer på att åka och köpa lite plantor på handelsträdgården. Jag brukar alltid ha planterat lite blommor i mina krukor till Valborg, men inte i år. Hade ju lite svårt att röra mig där ett tag då jag var nyopererad. Det känns förvisso fortfarande när jag böjer mig, men det kommer det nog göra så länge som jag har den kvar, den skaver helt enkelt.

Tja, som sagt sitter på min altan, solen har inte kommit hit än så det är ganska så kyligt men ändå skönt. Fåglarna kvittrar och livet passerar vidare.

Nu har det varit långhelg, valborg och första maj, och jag har knappt öppnat datorn, än mindre skrivit som någon kanske har märkt.

Våren har kommit med buller och bång, ja det är riktig sommarvärme ute och det är underbart! Träden grönskar och pollen frodas, man nyser och har sig men jag har ju inte så där jätteont av det så som många andra så jag klagar inte.

Söndagen kom och gick och Sambon snickrade, det tog längre tid än vad han hoppats och Tvåan som skulle hjälpa till fick annat för sig, vilket gjorde Sambon besviken. Jag underhöll Lillen och vi planterade lite fröer i pallkragar. På kvällen så var jag helt slut så det blev soffläge och muskelavslappnande i kombo med värktabletter.

Måndag och valborg. Sambon sur och tvär, stressad som jag vet inte vad. Själv så skulle jag ju städa resten av altanen, den som vi inte rivit, för på kvällen så skulle Tvåan med flickvän och Fyran med flickvän dyka upp och grilla. Ont som tusan, men det gick väl och tillslut så var altanen i respektablet skick för en valborgsgrill.

Sönerna med respektive kom, vi åt och gick till elden. Mysigt :)

Första maj och Sambon som blivit förkyld som attans fortsatte snickra. Fast först var vi på en loppis som jag inte vill missa, köpte inget, men det är kul ändå.
Tvåan kom en liten stund och hjälpte till med altanbyggandet. Jag lekte med Lillen men det slutade med att jag blev helt slut och var nästan nära att tycka på min knapp, men samtidigt så är jag så velig. När ska man egentligen trycka, hur dåligt ska jag må?

I dag vardag igen. Gubben på jobbet och Lillen på förskolan. Solen skiner och det är sommarvärme, helt underbart. Tog på Lillen på tok för mycket kläder, svårt det där, vad vill de att barnen ska ha på sig på dagis egentligen?
Jag tog en promenad, fick först stanna för att prata, eller snarare lyssna, på en person som pratade i ganska exakt en halvtimme om sig själv. Fortsatte min vandring och träffade på en annan person, som både gav och tog i samtalsämne. Så min promenad tog faktiskt närmare två timmar!

Men vad gör det när solen skiner och det är helt underbart? Var dock genomsvett när jag kom hem så det blev klädbyte och tvättning :)

Sedan tog jag en matlåda ur frysen och precis när jag ätit upp den kom jag ju på att jag hade ju rester sedan i går i kylen....förvirrad, japp.

Hmmm.......tja, det var väl det som har hänt. Egentligen gör det väl inget att mina inlägg kommer alltmer sällan de blir mer och mer ointressanta känns det som. Vi får väl se när nästa kommer, jag har i alla fall inte lämnat cybervärlden helt även om det verkar så.

Som rubriken säger, dagarna går och det med en väldans fart ibland och det har inte blivit någon tid och ork till bloggen. Någon som saknat mig tro?

Ska ändå uppdatera lite, som vanligt mest för min egen skull.

Torsdag, trotsade ett mående som inte var det bästa och for till Lilla staden för att uträtta ett ärende, ett roligt sådant ;) I butiken jag var stötte jag på farmor som var och shoppade lite. Vi blev stående en stund och prata och sedan följde jag med henne hem. Blev sittande där i flera timmar, något som inte var planerat, men det gladde farmor, hon fick besök och blev så glad, så det kändes så bra. Och själv så njöt jag också då det inte blir så ofta som jag är där. Sedan blev det till att skynda sig hem, slänga i sig lite lunch på stående fot sent på eftermiddagen för att skynda sig att hämta en liten son på förskolan.

Sedan var jag helt slut, dagen blev inte som jag tänkt mig, den blev bättre, och det kändes bra, men helt helt slut så blev jag så sedan var det soffläge resten av kvällen, för även bra dagar tar på krafterna.

Fredag, förmiddagen gick med en väldans fart. Tvåan hade problem på jobbet och behövde mammas stöd via telefonen, ja inte med VVS saker utan annat som jag inte går in på här och det kändes så skönt att vara behövd. När han sedan slutade jobba så dök han upp på en fika.

Efter en liten stund kom Trean hem med en stor tvättsäck och även han fikade såklart. Och efter honom kom Fyran som övernattade här tills i dag trots att det inte är vår vecka. Han skulle spela spel över nätet med kompisar och hans pappa vägrar skaffa bra uppkoppling så då ville han vara här. På kvällen var Tvåan gräsänkling då hans tjej/sambo hade aktivitet med skolan så han kom hit och åt mat på kvällen. Mysigt!

Lördag i dag och Sambon drog igång med altanarbetet som vi har planerat. Själv så for jag och handlade mat, och det finns en anledning att jag inte veckohandlar. Jag blir både förvirrad och lite småyr av att gå i stora butiker och bära tungt är ju inte min grej. Men det gick, för det var inte så mycket att handla som tur var. Skam den som ger sig.

Sedan dök Tvåan upp för att hjälpa Sambon med altanen så när jag kom hem så var han och hans tjej här, eller han var ute med Sambon och tjejen satt inne och lekte med Lillen. Mysigt :)

Sedan blev jag och tjejen sittande och prata ända tills ikväll, och vi jag har upptäckt att vi är väldigt lika i mångt och mycket och hon är hur mysig som helst. Härligt! De kanske kommer en sväng i morgon också för Sambon behöver mer hjälp med altanen, och då får ju jag och tjejen chans att prata mer :)

Så tiden bara flyger i väg och det är skönt, skönt när det är positiva saker. Och jag är inne i en hyfsat bra period just nu så......det flyter om man säger så. Visst har jag svackor, visst har jag ont, ganska rejält i och för sig, men det flyter och jag njuter!

Tog förövrigt bort bandaget i torsdags kväll och det ser fint ut. Det har läkt bra, men jag är ganska så blå men det skulle väl vem som helst vara efter att ha haft ett finger under huden som har slitit och dragit. Ont gör det än och jag känner av dosan men men......så är det bara liksom, bara att acceptera.

Så......just nu fångar jag dagen och stunden och njuter av att det flyter på.....Lycka!

Vi skulle ha grillat i kväll men vädret är inte något vidare, det regnar lite....tur det finns stekpanna, det funkar ju det också.

Trevlig helg alla som snubblar in här :)

I dag är det en KU dag, eller som Lillen sa i går, i morgon är det en kul dag. Ku står för Kompentens Utveckling och det innebär att förskolan är stängd för alla pedagoger är på utbildning. Att Lillen sedan inte hade helt klart för sig att var KU och inte KUL tja......man kan ju tolka det hur man vill.

Det lustiga med just KU dagar är att det är fullt av mormödrar och farmödrar ute och en och annan förälder, för antingen så lämnar ju folk sina barn hos mor eller far föräldrar eller också är de hemma själva. Hos oss är det ju ingen större förändring, jag är ju hemma och Lillen är hemma med mig, precis som på fredagarna.

Vi gick ut en liten sväng tidigare i dag, sonen och jag, och vi stötte på dagmamman, och jösses vad jag saknar henne. För trots att hon bor på gatan nedanför så har jag inte sett henne på ett bra tag. Och jag är ju inte personen som ringer till folk. Senast i går kände jag en stor saknad över våra pratstunder som vi hade varje dag, om ditt och datt. Sådant har man inte med pedagogerna och eftersom jag är en ensam människa, ja tyvärr är det ju så, så behöver jag ju de där små pratstunderna. Hon ville att jag skulle hjälpa henne med en sak framöver och det känns bra, det gör jag så gärna för det är en sak jag klarar av. Hoppas det blir av bara.

Dagmamman är ju penisonär, precis som hennes man och precis som många andra i den här byn. Alltså ålderspensionär, inte sjukpensionär som jag. Och vad är det som händer med folk när de blir pensionärer egentligen? Jag har då aldrig sett några hurtigare människor än pensionärerna. De går och går och går. Dagmamman med make hade precis varit ute och gått någon mil när jag träffade dom, grannarna rätt över går ut och går flera gånger per dag, grannen jämte går stavgång varje dag.

Inte annat än att man känner sig både deppig och lat, fast man vet vad det beror på att man själv inte kan. Jag älskar ju promenader och kämpar ju på så gott det går, så länge det går, men det blir ju mindre och mindre och i samma takt som promenaderna minskar ökar ju vikten *suck* Allt medan pensionärerna har kroppar som tjugoåringar, både smala, smärta och fina.

Nåväl, livet tog ju inte den vändningen som man ville och det får man ju försöka acceptera.

Tur var det väl ändå att jag och Lillen var ute på förmiddagen för nu i eftermiddag har det börja regna rejält och det är grått och trist. Själv så funderade jag precis innan på att baka en kaka, trots viktuppgång, för jag tycker att det är kul att baka ibland. Men armarna är inte mina vänner idag så jag får väl se. Lillen tycker ju att det är kul att baka annars så kanske för hans skull att man får "offra" sig lite.

Läkningen går nog framåt förövrigt. På lappen jag fick och på avdelningen så stod det att jag skulle ta av bandaget efter en vecka, i morgon då alltså, men på operation sa de tio dagar. Så jag vet inte hur jag ska göra, alltid denna förvirring.

Nähä........baka eller fortsätta läsa bok var det...........

Sakta men säkert så märker man att värmen är på väg. Vinterjackan får byta plats med vårjackan, ja för jag har fortfarande vinterjackan för det mesta, är lite frusen av mig ibland.

Ett annat tecken på att värmen har börjat smyga sig på är att grannarna tittar upp som små vitsippor i sina trädgårdar. De krattar och rensar och håller på hela dagen. Själv så önskar jag att jag också kunde göra det, men men.....vi får se till helgen när Sambon är hemma och kan hjälpa mig. Har lite planer för trädgården, enkla sådana, men ändock planer.

Planer har vi även för altanen och Sambon ska försöka ta tag i detta i helgen eftersom det blir långledigt. Men han har börjat redan i dag, just nu är han och Lillen ute och flyttar sandlådan, eller tar bort den snarare. Vi ska fixa en annan lite senare på en annan plats i trädgården.

I dag tog jag en liten promenad när sonen blivit lämnad på förskolan. Tog mig bort till Lilla ortens postkontor för att hämta dagens reklam. Skönt att komma ut lite, men samtidigt plågsamt. Ryggen, som jag har rejäla problem med, ville inte alls vara med. Jag är ju sned, lutar åt ena hållet på ena sidan och samtidigt är jag vriden med ena axeln framåt.....svårt att förklara, men tänk sned åt alla håll och kanter *ler* och det tröttar ju ut ryggen något fruktansvärt både när jag står och går.

Men i dag så krampade ryggen och vänster sida, domnade bort. Inte kul alls. Så när jag kom hem så blev det soffläge fast jag inte ville *suck* aja, sådant är livet ibland. Den värsta krampen släppte och känseln kom tillbaka i ryggen så nu är det lite mer som vanligt.

Såret gör fortfarande ont och böja sig är ett h-vete, och man känner ju den där dosan inne i bröstet, men då är det ju tur att man är överrörlig så man kan trixa med kroppen ;). Lika så är det bra när Sambon måste hjälpa mig att duscha nu när jag har såret som absolut inte få bli blött, då är det tur att man kan vinkla kroppen lite hit och dit så han kommer åt.

Inget ont som inte har något gott med sig alltså :)

Tja, det var dagens gnäll det.

Så har det blivit måndag och helgen har passerat. I tidningarna skriver de om att våren ska komma till nästa helg, och det vore väl helt underbart, för värme och sol längtar åtminstone jag efter väldigt väldigt mycket.

I går, söndag, var det dags för Lillen att sjunga med barntimmebarnen i kyrkan igen. Först ville han gå, sedan ville han inte gå, men sedan ändrade han sig igen och vi kom iväg. Och det var riktigt kul, för denna gången gjorde de ett litet rollspel så alla barnen var får och ledarna var herdar, och de var utklädda.
Fyran och hans tjej var också med, och då var det ju lite extra roligt att de hade rollspel.

Resten av dagen bestod i att bara slöa. Sambon var jättetrött och somnade i sängen, Fyran slocknade när tjejen åkte och själv så tog jag en slummer på soffan. Lillen var den enda som var vaken och pigg.

Jag känner mig bättre och bättre även om det fortfarande gör ont i såret, men det är så det ska vara, man ska ju ha ont efter en operation. Har svårt att böja mig och kan bara sitta på vissa sätt, så resten av kroppen tar lite mer stryk än vanligt. Dessutom spänner det rejält och man känner ju av den där revealen där den ligger under huden, men det skulle visst kännas så. "Det blir som en kompis" sa sköterskan.

Än har jag inte behövt trycka på "fjärrkontrollen" och jag hoppas jag inte behöver det heller på ett tag, eller ja det är ju lite blandade känslor det där. Man både vill och inte vill.

För den som inte hängt med ;)
Det jag har fått inopererat är en reveal dosa, en liten hjärtmonitor, som är mäter hjärtrytmen. Om det går för fort eller för långsamt eller om det är något annat tokigt. En bärbar ekg apparat ungefär som man har 24/7 i upp till två år beroende på om de hittar något eller ej. Dessutom har jag en liten aktivator, "fjärrkontroll" med mig jämt när jag går ut, och lättåtkommligt här hemma, som jag ska använda om jag får problem, "anfall". Då aktivierar den dosan lite extra och jag får sedan ringa in för att bli avläst och då ser de om det var något som hade med hjärtat att göra.
Lite som svarta lådan i ett flygplan.

Annars är det rätt trist idag. Ensam hemma och jag har svårt att ta mig för något. Vill gå ut, men vågar inte ge mig på någon längre sträcka (som om jag brukar gå längre sträckor ha ha) utan jag sparar mig tills jag ska hämta Lillen på förskolan. Det är ju dumt om jag får för ont så jag inte kan hämta hem honom och att jag får be om hjälp bara för att jag redan varit ute.....ja ja....i morgon ska jag nog göra ett försök kanske.

Dessutom är ja så otroligt trött, jag har varit det i flera veckor nu, det är nog solen som fattas. Tänk värme, blommor, sol............längtar :)

Så var det över, eller det är kanske nu det börjar? Ja oavsett så är operationen över, den jag fasat så för.

Kom in i torsdags och dataskadad som man är så hade jag ju läst på nätet. Där stod det att det är en liten enkel operation som i princip kan göras i vilket behandlingsrum som helst.

Därför blev jag väldigt förvånad när jag blev tilldelad en säng och operationskläder, samt fick vänta i tre timmar innan det var dags. Att jag fick ta prover, fick nål, fick prata med läkare och pacemakersköterska och fick meddela om jag var allergisk mot något inför lunchen.

Detta gjorde ju inte mina redan nervösa nerver mindre nervösa. Nåväl, det var ju bara att vänta och vänta, ta proverna, Ekg och prata med läkare. Och vänta igen. Och meddela Fyran att han fick hämta Lillen på förskolan, för vi hann inte hem tills det var dags, och jag som hade lovat att vi skulle hämta och vara hemma när han slutade där. *dåligt samvete*

Så blev jag ivägkörd i sängen, genom katakomberna, långt bort, upp i en hiss och in på operation. Fick snygga operationsstrumpor på mig och senaste modet i mössväg på skallen ;)

Nervös? Oooja. Men jag måste verkligen berömma sköterskorna som lugnade mig, som pratade och pratade, sköterskan som höll mig i handen hela tiden. De var underbara!

Efter tvätt och uppkoppling till maskiner hit och dit så kom läkaren, en trevlig karl och jag fick en spruta med lokalbedövning, den gjorde ont. Jäkligt ont.

Men det som gjorde mest ont var när han skulle bereda plats för dosan. Han körde in ett finger innanför huden och bände och drog och slet.....Uäck! Och bedövningen räckte inte till så jag fick en spruta till = ont.

Måste även berömma läkaren, han var väldigt noga med att lägga dosan så den inte skulle synas i dekoltaget och han visste vad EDS var och eftersom jag är känslig för plåster, fick jag istället för stödförband en storlek för liten sportbh med en rejäl kompress i istället för ett tejpat stödförband. Nu har jag ju bara ett mjukt plåster över själva såret.

När jag får lugnande i mig så pratar jag, och då menar jag pratar obegränsat. Stackars sköterskor och läkare *ler* jag babblade med läkaren hela operationen men han påstod sig tycka att det var trevligt ;)

Nåväl, en timme senare så var jag tillbaka på avdelningen. Fick lunch som smakade fruktansvärt, ett stort minus till köket som inte kunde laga god mjölkproteinfri mat! Sedan ställde de in dosan, jag fick infromation om hur den ska skötas.

Ja jag ska alltid bära med mig en liten "fjärrkontroll" och får jag ett "anfall" så ska jag hålla den utanför dosan och trycka på rec knappen så spelar den in extra noga eller hur man ska säga. Och sedan ska jag ringa in och få komma in och bli avläst. Ska in om 6-8 veckor ändå för en vanlig avläsning.

Efter allt var klart så fick vi åka hem och det var skönt. Hade inte så ont.........men......

När bedövningen gick ur, satan i gatan vad ont det gjorde. Och i går ska vi inte tala om, hade så ont att jag inte kunde stå upp, kräktes nästan av smärta. Ont i såret, ont i kroppen. I går kväll var det hemskt och jag hade lite småfeber.

I dag är det däremot bättre. Kan röra mig, men har en fruktansvärd huvudvärk. Sambon har duschat mig och det var underbart. Jag kan ju inte böja mig så bra i vanliga fall och nu är det ju ännu värre och såret får inte bli blött på minst tio dagar.

Tja det var väl det hela, i korta drag även om inlägget blev långt. Nu är det bara att avvakta och se om det visar något, det får ju tiden utvisa. Och så hoppas jag att det kommer att läka bra och att inget tillstöter förstås.

Tack alla som hörde av sig på FB och annat! Ni är underbara!

Tar en liten paus nu, en dag eller två, kanske tre, vi får se. Återkommer gör jag i alla fall, när jag orkar och lusten finns.

Till dess..........Ha det så bra!

Vaknade i morse av ett riktigt aprilväder utanför fönstret. Först när jag slog upp ögonen sken solen, sedan började det regna, som övergick i hagel som slutade med snö. Sedan började solen skina igen och nu är det växlande molnighet och kallt.

I går kände jag mig hyfsad i kroppen så jag begav mig ut på en lite längre promenad, så skönt. Tyvärr är ju det något man får sota för, så idag mår kropp och knopp inte så bra, men men....jag kom ju ut i alla fall. Man får vara tacksam och lycklig för det lilla, faktiskt.

I kväll ska jag bege mig iväg hemifrån en stund. Tvåans tjej medverkar i en teaterföreställning genom sin skola och den är jag inbjuden till och ska självklart gå på. Ska bli kul, jag tar Fyran med mig och lämnar Sambon och Lillen hemma för jag har en känsla av att Lillen inte är sugen på att se en dramatisk teater.

I övermorgon gäller det då, dagen då jag ska få den lilla hjärtmonitorn insatt. En enkel operartion, men det hjälper ju inte mig som har panik för sjukhus och operationer. Men det mest nervösa är faktiskt att få resultatet, tänk om det verkligen är något fel på mitt hjärta? Det ligger ju i släkten, hjärtproblem. Det känns inte bra, och jag mår pyton över det hela, så mesta tiden tillbringar jag med näsan i en bok eller försöker göra annat, som i går då när jag tog en promenad.

Jag har också fått reda på att ni som kommenterar måste skriva en verifieringskod. Det är inte jag som har lagt in den här på bloggen, utan det måste vara blogg.se eget påfund. Därmed kan jag inte heller ta bort den, men det förklarar kanske varför jag får så lite kommentarer?
Det konstiga är att när jag själv kommenterar på andras bloggar, på de som har blogg.se, så behöver inte JAG skriva någon kod. Men det kanske har med att göra att jag är inloggad på blogg.se? Vad vet jag?!

Hursom helst, i nuläget har jag inte lust att byta plattform pga detta eftersom jag har skrivit här i tre-fyra år. Vi får väl se vad som händer framöver, just nu saknas blogglusten och kanske slutar jag blogga......kanske ska jag börja twittra?? Vi får se.....

Nu haglar det igen.............

Jag har kommit in i en rejäl svacka då det faktiskt inte känns roligt att blogga. Det kommer ju då och då, avsaknaden av lust att få ner sina tankar på pränt.

Uppdatering när det gäller Fyrans tand, eller snarare avsaknaden av tand eftersom han har dragit ut den. Han fick ju som sagt en tid hos en jourtandläkare i lördags och hans biopappa körde ju dit honom. Han hade en liten inflammation och fick antibiotika. De spolade också rent det hela.

Sedan mådde han bättre......en stund. I går gjorde det ont igen och det luktar tydligen väldigt illa än. Det varade sig också skrev han i går. I dag vet jag inte hur det är än då han har studiedag och inte har svarat på mitt sms. Han sover väl kan jag tänka mig.

Söndagen var lugn annars. Vi gjorde ingenting direkt, tog en liten promenad det var allt. Vi hade varit förlovade i 6 år i går, så vi tog hem hämtmat så vi skulle slippa laga mat.

Och i dag är det måndag då. Lillen ställde en fråga innan barntimmarna. Han undrade varför man får bebisar i magen :) Hehe, jag sa att vi skulle prata om det i kväll när pappa var hemma.

Ringde min nya VC eftersom jag ska ta prover dagen innan operation. Hade det varit på min gamla VC hade jag fått skäll för att jag inte ringde minst en vecka innan och det hade varit suckande och stönande och sedan hade de kanske kunnat ge mig en tid.
Men nu på den nya VC:n så var det bara glatt och trevligt och jag var välkommen in när det passade mig så skulle de ordna det. Tänk va, vilken skillnad.

Nä, om man skulle ta en kopp java och läsa dagen reklam kanske............

Fredag den trettonde kom och gick. Lillen och jag gjorde inget speciellt, tog det mest lugnt och precis som vanligt så slocknade jag en stund när Sambon kommit hem. Har ju varit så trött hela veckan så jag vet inte vad.

Tvåan och hans tjej kom för sonen behövde låna duschen eftersom han renoverar deras badrum och kan inte använda det. Jag och hans tjej satt och tjattrade bra länge, hon är en mysig tjej :)

Sms:ade med Fyran som är hos tjejen som bor granne med X:et. Han mådde dåligt, hade ont i tanden som tusan och sa att om det är lika illa i morgon, i dag alltså, så ville han att vi skulle ringa för att få hjälp. När han säger så då mår han inte alls bra.

Sedan hade vi fredagsmys, Sambon, Lillen och jag. I vanlig ordning så slocknade både jag och Sambon på soffan. När vi framåt klockan ett vaknade till så gick jag upp och mådde lite konstigt. Gick och drack lite vatten, mådde fortfarande konstigt.

Började borsta tänderna och känner hur benen inte bär mig, sätter mig på toastolen med huvudet mellan knäna, fortfarande försökandes borsta tänderna och känner att jag är på väg att svimma, må illa och börjar kallsvettas så svetten sprutar. Får avbryta tandborstningen och snabbt som attan försöka ta mig tillbaka till soffan, som är närmsta liggbara plats förutom golvet.

Kastar mig i soffan, svetten lackar och jag stönar så Sambon kommer springande, orolig över vad som händer. På väg att svimma stönar jag halvt om halvt vid medvetande och Sambon undrar om han ska ringa ambulans, orolig som han är.

Envis som jag är så säger jag ju nej, men ber honom öppna altandörren i rummet för det är så varmt, jag svettas ju fortfarande. Sedan säger magen att det är dags att ta sig till toan, akut, och med en hink i fall jag skulle må illa tar jag mig till toan, snurrig och halvt borta och med svettan sprutande.

Lyckas göra ifrån mig på toa och ta mig tillbaka till soffan där Sambon stängt dörren för han frös, jag vrålar att han ska öppna för det är ju så varmt, så det gör han. Orolig och bekymrad. Babblar fortfarande om ambulans som jag fräser att jag inte vill ha.

Ber om sött att dricka och något att tugga på, det kan hjälpa ibland när jag blir så här, så kanske det är blodsockerfall, fast enligt prover är blodsockret utmärkt. Kanske är det blodtrycksfall?
Han hämtar och jag får i mig yttepytte lite. Säger åt Sambonn och gå och lägga sig, men det vägrar han och sätter sig jämte istället och säger att han ska sova på soffan han också, för själv så konstaterar jag att jag reser mig minsann inte mer i natt.

Men jag kan lugna Sambon och får honom att krypa i säng med löfte om att gapa högt om det är något. Som tur är så slutar jag svettas och det slutar snurra och tillslut så somnar jag och sover en orolig sömn. Soffan är ju inte så bekväm en hel natt.

Vaknade i morse, gick upp, mådde fortfarande inte så bra och svettades. Tillbaka till soffläge och slumrade lite till och andra gången jag gick upp mådde jag bättre. Nu är det ganska okej, men jag har en jäkla huvudvärk.

Pratade med Fyran, han har ont som tusan och kan inte äta. Det luktar illa från hans mun och jag misstänker ju infektion, något som är vanligt efter en sådan operartion.

Så det blev ju jag som fick ringa (det är inte X:ets grej det där om man säger så) och självklart så har ju inte käkkirurgen eller spec. tandläkaren öppet en lördag på sjukhuset. Så jag blev hänvisad från sjukhusets växel till 1177. Ringde dit, bara 24 minuters väntetid.

Fick sedan prata med en trevlig dam som skickade mig tillbaka till sjukhusets växel för dom hade tydligen nummer till jourtandläkare. Ringde dit igen, fick nummret och ringde till jourtandläkaren som låg på en helt annan ort. Fyran fick tid dit i eftermiddag.

Och kors i taket, X:et skulle köra, han ringde och sa det - och vi pratar ju nästan inte med varandra, och jag hade inte sagt att jag varit dålig i natt- så det var ju faktiskt riktigt skönt, för själv så får jag inte köra bil idag för min älskade oroande Sambo. Han ville inte ens släppa i väg mig själv och då hade vi ju fått fixa barnvakt eller någon annan som körde mig eller nåt.

Så nu andas jag ut lite, pulsen efter att ha ringt samtal hit och dit har lugnat sig, men huvudvärken är kvar. Hoppas att sonen får bra hjälp, han har så ont och mår inte alls bra. Stackarn!

Och för egen del, kanske är det bra att jag ska få den där hjärtmonitorn inopererad inom snar framtid, för då vet vi ju om det är hjärtat eller något annat som krånglar.

Hur som, det var en jobbig natt och förmiddag. Hoppas det bli lugnare nu, resten av dagen. Man kan ju hoppas!

"Det känns som jag har ett stort ägg i munnen", ja så uttryckte Fyran sig i går och såg ynklig ut. Att operera ut den där visdomstanden var lättare sagt än gjort. Han är rejält svullen och kan inte bita i hop, nä han faktiskt knappt svälja, så någon mat blir det ju knappt. I går fick han i sig lite youghurt och några skedar "varma koppen", några munnar blåbärssoppa och en milk shake, och det kanske låter rejält, men det var inte mycket av varje och en växande tonåring som är van att äta.....det är jobbigt. Och så värkter det ju rejält också, och han tar ändå fulldos med Alvedon enligt rekommendation.

I dag är det bättre, än så länge i alla fall, hade det inte varit det så skulle vi ringa in till käkkirurgen och rådfrågat tänkte vi. Men han har inte varit vaken så länge än, så vi får väl se vad som händer framåt dagen. Men han kan röra munnen lite i dag i varje fall. Men han får verkligen inte göra något ansträngande eller lyfta tungt för då börjar det blöda direkt.

I dag ska han även åka i väg till sin pappa och har sedan tidigare planerat in att ta hem en massa kompisar dit på....och lyssna nu.....på grillkväll! Stolleunge säger jag bara. Men han får väl sitta där med sin varma koppen eller en barnmatsburk.....ja för det sistnämnda var jag och köpte innan i dag för att se om han kan få ner. Lite pure kanske han kan svälja nästan helt utan att tugga. Vi får se vid lunch.

Själv så har det tagit på krafterna också, för jag har faktiskt sovit två eftermiddagar i rad och det brukar jag försöka undvika för att kunna sova på natten. Men men....så blir det ibland.

I går kom Treans tjej hit, hon skulle lämna en sak som Trean hade lånat av oss och ständigt glömmer att ta med sig tillbaka hit. Hon hade ändå varit hos honom och hade vägarna förbi, hon fick förresten körkort förra veckan :) Hon blev kvar i fyra timmar, tiden bara sprang iväg, kul!

Nåväl, i dag är det torsdag, en vecka kvar...........usch!!

I dag var dagen då Fyran skulle operera ut sin visdomstand som satt helt galet till, och helgen har varit ganska nervös för sonen och även för mig. För som bekant så är jag helskraj för sjukhus, operationer och dylikt. Så i morse gick jag omkring som en "äggasjuk" höna trots att påsken nu är över, medan sonen försov sig. Han hade sovit gott i natt som tur var, natten innan var värre, då sov han inte många timmar.

Så jag och Fyran drog mot stora sjukhuset i grannstaden, medan Sambon tog över lämning av Lillen, allt för att underlätta för mig och mina nervösa nerver. Jösses hur ska det gå om någon vecka när det är min tur för operation tro? Usch!

Nåväl, väl på käkkirurgen så blev han invisad i ett rum, och jag fick följa med och fick en sådan där tjusig mössa att ta på mig, fast resten av kläderna behövdes inte skyddas, bara håret. Pratade på med sköterskan och hon var väldigt bekant, och det visade sig att det var en gammal skolkompis sedan högstadiet!

Under min skoltid så var jag rejält mobbad i perioder, och denna tjej/kvinna var en av de värsta och elakaste av dom som var på mig. Kändes konstigt, men hon mindes nog inte det och jag sa inget heller utan vi pratade på som mogna vuxna och delade med oss av vart gamla skolkompisar tagit vägen. Ja hon var riktigt trevlig, och ärligt talat så har jag inget agg kvar till varken henne eller någon av de andra som mobbade mig. Det ligger bakom mig och gjorde mig snarare stark än svag. Och det lugnade mina nerver, att ha henne att prata med, för som sagt, jag hatar ju allt vad operationer heter.

Nåväl, sonen fick rejält med bedövning och själva operationen gick bra, men gjorde ont och var obehaglig. Han blödde inte så mycket som tur var, men det kan ju komma när bedövningen släpper, och det har den börjat göra nu. Han har ont och får inte lyfta eller anstränga sig på några dagar och enbart äta mosad mat tills det har läkt. Inte roligt alls. Han har ju som bekant Hms/Eds så vi får väl se hur det kommer att gå med läkning och om det börjar blöda mer. Han är i alla fall helt slut nu och har lagt sig framför tv:n och slappar.

Lillen är snorig och hostig, får väl se hur det går med honom. Ingen feber har han som tur är, men man vet ju om det slår till. Hoppas inte.

Ute regnar det och är hur olustigt som helst, skönt att hålla sig inne alltså. Så nu ska jag också krypa ner i soffan jämte sonen tror jag :)

I går var vi på Tigerjakt, ja inte i Indien utan i grannstaden där Mora Träsk hade ett uppträdande. Det var andra gången som Lillen var på Mora Träsk och han tyckte det var ännu roligare denna gången. Han sjöng och dansade, hoppade och skrattade och det värmer verkligen ett mamma och pappa hjärta rejält. Och jag älskar ju också sådant så jag var enligt Sambon minst lika glad och lycklig jag :)

Men vi blev alla helt slut efteråt, för 1 timme och 30 minuter på ett trägolv, för man får ju komma en stund innan föreställningen för att få bra plats då det verkligen kryllar av folk, kan ju ta knäcken på vem som helst. Så Lillen satt och klagade att han var trött hela vägen hem, Sambon gick och kollapsade i Lillens säng när vi kom hem och själv så stensov jag på soffan en timme. Och i dag är mor och far väldigt stela och ömma i framförallt höfterna.

Då det blev påsklunch på MC Donalds så fick det bli påskmat på kvällen. Sedan for Fyran till kompisar och vi andra slötittade på tv och somnade i soffan. Ja för jag ville inte gå till sängs innan sonen kommit hem, för även om han var nykter så vill jag ändå veta att allt är okej innan jag lägger mig. Så gjorde alltid min mamma när jag varit ute och festat när jag var yngre och så gör även jag.

I dag är det ont och yrsligt och jag är seg. I eftermiddag ska vi på fika hos Tvåan och hans tjej. Hon skulle visst föröka baka en gluten och mjölkfri påskkaka eller något, ska bli spännande att få smaka. I går hade hon bakat en glutenfri och sockerfri tårta då X:et och hans fru var där då hon inte tål socker. Och Tvåans tjej tål ju inte gluten.

Solen skiner ute och man borde kanske gå ut en sväng, gå bort lite påskgodis som man tyvärr har stoppat i sig, men nä.....bättre att vila så man orkar med eftermiddagen istället.

Precis så känns det i dag....en lång fredag. Vi har inte gjort ett dugg! Eller nu ljuger jag, JAG har inte gjort ett dugg i dag, Sambon gjorde lite köttbullar på förmiddagen.

Lillen är snorigare än snorigast och har hostat lite krupphosta, så vi får väl se om vi kommer iväg i morgon på Mora Träsk eller inte. Hoppas vi gör det, för idag har han suttit och tittat och sjungt med i filmerna om Mora som vi har.

Ute snöar det, det började precis, stora flingor vräker ner. Innan har det regnat.

Trean och hans trolovade var på en liten fika innan, kul för det var länge sedan jag träffade hans flickvän nu. Det blir så ibland när inte sonen bor hemma.

Tja......en lång långfredag som sagt, utan något speciellt som har hänt än i alla fall.

I år kommer påsken tidigt, redan i dag 5 april så är det skärtorsdag. Solen lyser ute men tillskillnad från förra året, då påsken var ca två veckor senare, så är det kallt ute och i morgon ska det visst bli snöstorm sa två personer som jag mötte när jag lämnat Lillen på förskolan.

På förskolan idag så skulle de barn som ville vara utklädda. Lillen var inte sugen på att vara påskkärring eller påskgubbe, nej om han skulle klä ut sig så skulle han minsann vara en katt. Och katt fick han bli, för påskkärringarna brukar ju faktiskt ha med sig en katt till blåkulla :)

Han var så glad i morse, på riktigt gott humör, men så var det "fel" fröken som tog emot, ja det är en som han inte är sådär jätteförtjust i, så det blev lite ledsen min när jag skulle gå. Kan inte med och säga något heller till fröknarna, att det är en han inte gillar, det känns så pinsamt. Får väl hoppas att det går bra i alla fall. I går ville han inte gå hem från förskolan, han kastade sig ner på marken och blev jättesur när jag kom, och det kändes faktiskt bara positivt med tanke på hur han har varit den senaste tiden. Då har han ju bara velat hem och har längtat efter mig.

Påsk som sagt och vi hade funderingar på att åka bort, men det kostar och pengar har vi väldigt ont om just nu så det fick vara. Istället ska vi gå på Mora Träsk på påskafton. Vi var där förra året också, men då var det inte på påsk, och Lillen älskar ju musik. Det var cirkus i stan i går men det gick vi inte på. Tycker biljetterna är så fruktansvärt dyra. Om jag, Sambon och Lillen skulle gå så skulle det kosta närmare tusenlappen och det tycker jag inte att det är värt än, men kanske om något år då sonen börjar intressera sig lite mer för cirkus, men inte nu.

Satt och läste här på bloggen om tidigare påskar. Det har varit öroninflammation två år för Lillen och magsjuka förra året. Hoppas verkligen att vi slipper allt sådant i år. Han är ju jättesnorig och tog sig lite åt örat i morse faktiskt så......men vi håller tummarna.

I dag kom brevet med tid till operation. Det blev den dagen som jag fått preliminärt och det som stod i brevet gjorde mig inte mindre nervös. Aja, det är någon vecka kvar, får väl försöka skjuta det åt sidan och tänka på annat.

Skärtorsdag som sagt. Borde kanske städa lite? Eller kanske inte......vi får se :)