Nu är jag med och tävlar igen, denna gången hos Mosterfi som lottar ut en härlig tavla, textbräda eller skylt.

Fredag. Lillen är ledig från förskolan och vi tog sovmorgon i morse. Skönt!

Gårdagskvällen var däremot inte så skön. På morgonen hade jag ju fullt upp och magen rasade ju helt och min knöl mellan skuldrorna krampade. På kvällen bad jag Fyran att ge mig lite massage, ja han är väldigt intresserad av sådant och skulle gärna jobba med det, men hans fingrar fixar inte det då de hoppar ur sitt läge hej villt.

Nåväl, han fick loss krampen, jag vet inte vad den där knölen är och det vet inte min vanliga massör heller. Konstig är den i alla fall och jag får väl prata med doktor snygg om den någon gång.

Sedan åt vi kvällsmat och sedan brakade helvetet löst. Jag fick sådana kramper i magen att det nästan svartnade för ögonen. Och tillskillnad från morgonen så fick jag kämpa för att få ut något om man säger så. Det tog någon timme innan det hela släppte hjälpligt och sedan låg jag på soffan med värmedynan på magen resten av kvällen, helt slut och somnade tidigt.

Men sedan har jag sovit hela natten och i dag är magen sitt vanliga halvrisiga jag. Magsjuka tror jag inte att det var i alla fall, jag har ju det här då och då, men just i går var nog nästan den värsta gången jag varit med om.

I dag har jag och Lillen städat faktiskt. I sakta mak, och kanske inte så noga som man önskar, men renare blev det väl till slut. Och slut är jag också nu.

Ikväll kommer Fyrans tjej hit och stannar hela helgen, om Trean och hans tjej kommer vet jag faktiskt inte, har inget hört. Ja ja...det ger sig. Helg är det nu i alla fall :)

Det finns mornar som man önskar vore ogjorda, denna är en sådan. Egentligen så är det ju bara vardagsliv, men vissa dagar så känns det extra om man säger så.

Torsdag är ju tidig dag i vår värld, och i dag var det första utflyktsdagen för Lillen. Ryggsäcken stod framme och sittunderlag och fikavantar (tunnare vantar som är lättare att fika i) var nerlagda, fikat framställt på bänken så det var ju inga problem, bara att packa ner idag.

Dock så var Lillen svårväckt, precis som vanligt när han ska upp tidigt. Visst är det konstigt, de dagar de ska upp, ja då vill de sova och de dagar då man har sovmorgon, då vaknar de tidigt som tusan....ja ja...

Fick liv i sonen, letade upp och tvingade på Fyran ett par av Sambons gamla vantar då det var 11 minus ute - hans egna hade "kommit bort" och jag är fullt medveten om att han säkert tog av sig de jag tvingade på honom innan han nådde skolan - och trugade i Lillen lite frukostyougurt.

Lillen börjar alltid sin dag med yougurt och en stund senare äter han en smörgås och ett glas proviva, det senare för hans krånglande mage. Just det där med smörgåsen brukar alltid vara trögt, och det är inte varje dag som jag tjatar i honom den heller, äter han halva är jag glad typ......men idag skulle de ju ut på utflykt och de stackars kexen som han hade med sig (liten fika = De får inte ha med macka då de äter lunch halv 12) är ju inte så mycket tycker ju jag då, som är en klok och förstående mor, trots att jag är en ko.....nä förlåt, det är visst tjuren Ferdinads mamma som är det ja.....hur som, jag tycker att frukost är viktigt.

Nåväl, efter mycket tjat, mycket trots, en hel del gap från både mig och sonen så var det dags att få på sig kläderna och borsta tänderna. Men av någon underlig anledning så hade sonens ben slutat funka, tänk va, så mamma var ju tvungen att bära......det konstiga var att när man sedan ska göra sig i ordning, ja då funkar de där benen alldeles utmärkt, tex för att jaga katten spritt språngande naken genom hela huset.

Mer tjat, och så skulle då kläderna på. Kallt ute = långkalsonger när man ska på utflykt. Och Lillen har flera par långkalsonger, men se.....idag var det endast ett par som dög. Det som hängde i källaren på tvättlinan, de med mumintrollen på, något annat dög inte.....nä då, det skreks det om också.

Mor stapplar ner i källaren, hämtar långkalsongerna som turligt nog hade torkat, och får i flygande fläng hjälpa sonen att ta på sig, något han fixar själv egentligen, men är det bråttom så är det. Mor är sur, som en citron ungefär......då tittar sonen på mig och säger:

- Jag älskar dig mamma! Och så får man världens kram och puss och smälter som glass i solsken.
- Mamma älskar dig med, det vet du va? Trots att jag gapar och skäller ibland.
- Men mamma, jag skäller ju på dig också!

Och där föll en liten tår på den trötta moderns kind.

Men klockan stannar ju inte för detta känslosamma ögonblick, utan den rusar ju på och med en snabb blick så konstaterar jag att det är dags att åka, ja för i dag hade jag bett Sambon sätta på värmen i bilen eftersom det var kallt och jag ville spara lite på Lillens ben inför utflykten.

Aaatjo!! låter det från mig två gånger och vips så får jag världens näsblod. Ni vet sådant där som bara forsar och är ilsket rött och hamnar överallt. *suck* sabla EDS!

Häller i mig iskallt vatten, håller isklamp mot näsan, försöker få stopp på blodet, allt medan jag plockar fram Lillens kläder för nu var det verkligen hög tid att åka, tack och lov att vi inte skulle gå.

Och ta mig tusan, näsblodet ger upp tidigt, efter fem minuter eller så, kvarstår endast värk i näsborren och en sabla massa kraxande av blod.

Får på sonen ytterkläder, vi rusar ut till bilen, spottar blod, jag ber till högre makter att allt verkligen finns med i ryggsäcken, och vi kör fort fort i väg till förskolan där vi redan på håll ser att alla står på led och väntar på.......oss!

- Mamma, stannar du till jag har gått? frågar en tårögd liten son. Och självklart gör jag det. Får en kram och puss och sedan står jag kvar och vinkar till alla barnen är i väg. Då sätter jag mig i bilen, pustar ut och kör till posten, orkar inte gå min vanliga promenad.

Min ack så stressiga och trötta dag piggas upp utav ett brev som ligger i postboxen. Tävlingen hos ejmis som jag var med i......den vann jag :) Och i posten ligger några underbart doftande ljus. Tack så mycket! Ta en sväng in och hälsa på hos Ejmis vet ja!!

Men nu ska jag göra......ingenting. För lägg till denna morgonen att jag är lite yr, har en mage som har rasat igen med många toabesök som följd, förmodligen efter att jag fuskade med fikat häromdagen, den har inte varit bra sedan dess, och att jag har kramp mellan skulderbladen i min otrevliga knöl som jag alltid har där. Det gjorde ju ovanstående morgon inte bättre menar jag.....nåväl.....att få höra av Lillen att han älskar mig, trots att jag känner mig som en skällande bandhund, det gör ju att man står ut med vilka mornar som helst.

Men nu! Soffläge en stund.

I dag har jag utnyttjat en julklapp. Ja jag fick ju massa julklappar i år, utan att veta prata med varandra så hade ju alla barnen och Sambon köpt klappar på temat "feel good" eller vad man ska säga. Jag fick både böcker, ljus, filt, mystofflor plus lite till, och så detta då, ett presentkort på fotvård.

Jag brukar få ett sådant lite då och då av gubben min, för han vet att jag uppskattar att få bli ompysslad, och fötterna har jag ju ont i, även om det inte beror på spruckna hälar och dylikt. Men det är skönt, för det ingår ju lite massage också.

Jag går alltid till samma fotvårdsspecialist, och jag har skrivit om honom innan. En karl som när som helst kan ställa upp i SM i att prata. För jösses vad han snattrar! Under de 45 minutrarna som man sitter där så hinner han avverka en massa ämnen, i dag allt från ekonomi, semesterresor till telefonförsäljare. Och själv så sitter man där och hummar lite, svarar ja eller nej, kanske får man sticka in med en mening här och var, men det är han som håller låda till tusen.

Det kanske låter jobbigt, men jag tycker att det är roligt, komiskt helt enkelt. Jag har inte hört någon annan karl prata så mycket och intensivt som han gör. Så det är en kul stund, och skön naturligtvis, för han kan ju dessutom konststycket att prata och jobba samtidigt.....nix, han är gift med en fru. ;)

Undertiden som jag var hos pratkvarnen så var Sambon hemma från jobbet en stund och tog hand om en hantverkare som gjorde ett garantijobb på ett av våra nya köksfönster. Bra va, att det blev precis den dagen, den enda dagen som jag skulle i väg. Det betydde ju att det blev Sambon som fick städa upp efteråt...... :)

Höften är fortfarande helt kass. Funderar på om det blivit någon inflammation i den eller så, nervsmärtor är det rejält i alla fall. I går tog jag både värktabletter och muskelavslappnande, det slutade inte göra ont, men jag däckade i soffan och var helt väck, så lite nytta gjorde det väl. Tål ju inte tabletter så bra, eller vad man ska säga, jag känner ju av dom fort i skallen, även om det inte alltid hjälper mot värken. Knepigt det där.

Lillen var snorig i morse, men på gott humör tillskillnad från i går. I morgon ska de ha utflykt på förskolan, det ska bli spännande och höra vad min lille knott har att säga om det sedan. Just nu är han mest nyfiken på vart de ska gå.

Onsdag och en dag mitt i veckan. Ute är det fortfarande kallt, även om det inte är lika kallt som i går och snön ligger kvar. Det är vinter helt enkelt :)

I går när jag hade hämtat Lillen så ville han vara ute en stund och leka, och det får man ju försöka ställa upp på. Tjatet om att gå till pulkabacken stod jag emot, men då ville han bli dragen på snowracern i trädgården, och tja.....man måste ju försöka.

Tyvärr så gick det inte så bra. Något hände och i går kväll började min höft värka rejält, ja så där så man bara vill sätta sig ner och skrika en skvätt. Stoppade i mig piller och sov faktiskt några timmar, men dagen i dag är inte bättre än kvällen i går. Jag har ont! Vet inte riktigt vad som hände egentligen.

Nåväl, mer piller, men idag så hjälper det inte alls. Lägg där till en son som var sur och grinig i morse och faktiskt inte alls ville gå till förskolan, ja då blir det inte bättre. Men hur som helst, vi kom väl i väg, men det är ju en bit att gå, men men....

Saken är den att vi saknar garage, och ute är det minus 10 grader och bilen är helt igenfrusen, annars hade jag faktiskt tagit bilen idag, men att stå och skrapa rutor och få bilen varm tar minst lika mycket på kroppen som att gå, så därför valde jag det senare. Och då får man ju lite välbehövlig motion på köpet också ;)

Lämnade Lillen som var på lite bättre humör och stapplade iväg för att hämta posten, som vanligt ni vet. Mötte en fd arbetskamrat som stannade en minut och passade på att fråga hur jag mådde. Hon tyckte jag såg så pigg och frisk ut, dels såg jag glad ut (men det berodde mest på att barnen i pulkabacken gladde mig) och dels för att jag hade så fina rosor på kinderna......

Tror fanken att man får rosor på kind när det är -10 grader ute.....eller? Fick genast barnlåten "Mors lilla olle i skogen gick, rosor på kinden och solsken i blick" i huvudet......

Äh! Orkade inte kommentera, kändes som jag hade fullt sjå med att ta mig hem med min onda höft.

Som sagt, kallt är det ute i dag, känns som riktig vinter för första gången denna säsongen, kul för ungarna :)

Nä, om man skulle försöka ta tag i den här dagen på något sätt......frågan är bara med vad......byta från stolen till soffan kanske??

Det är måndag i dag och ute är det fortfarande vitt och strax under nollan. Skönt för det blir ju så mycket ljusare ute när det är snö på marken.

Måndag är lika med tidig morgon och barntimmar för Lillen. Har inte mått så bra i natt, sovit illa eller snarare sämre än vanligt, och haft ont och varit yr. Men upp kom jag och jag tackade nej till Sambons erbjudande om att ta över morgonrulljansen, trots att det hade varit skönt. Men med lite piller i kroppen så var jag på benen och jag och Lillen gick i väg till barntimmelokalen.

När sonen var lämnad så påbörjade jag min vanliga "expedition hämta posten" och traskade i maklig takt dit. Hämtade en hög reklam uppblandat med kontrolluppgifter och skulle påbörja hemgången då jag sprang på min fd svägerska som bor här i Lilla orten. Vi brukar prata då och då, trots att det är X:ets syster - för man kan ju faktiskt göra så, även om de flesta vänner annars valde sida en gång i tiden - och vi bestämde oss för att ta en fika hemma hos henne.

1½ timme senare lämnade jag ett trevligt samtal och gick hem, glad över att få lite sällskap för en gång skull. Ja ni som följer mig vet ju hur det brukar vara med den saken annars. Enda nackdelen är väl att jag struntade i att avböja fikadoppet.....och vanligt fikadopp innehåller ju oftast mjölkprotein.....så nu mår jag ganska så pyton om man säger så. Kokosolja i all ära, men allt botar den inte.

Nåja, ibland får man ta smällarna helt enkelt, jag visste ju vad jag gav mig in på. Och samvaron uppvägde magont och illamående om man säger så......det tyder väl på att man är rätt svältfödd på just det socialalivet när man offrar lite av sin hälsa medvetet kanske....aja....

Gick hem som sagt och fick syn på en stort gäng tranor som kom farande på himlavalvet.....är inte det tidigt? Eller sent kanske, det kanske lämnar landet nu när snön kom? Har ingen aning, men nyfiken som man är så blev jag ju stående och glo på dessa fåglar och böjde nacken........och pang så slog yrseln och värken till med all kraft....*suck* jäkla nyfiken kärring alltså......

Nåväl, nu blir det lite slappande innan det är dags att hämta Lillen om några timmar. Kanske pilla i sig lite lunch eller något även om det inte lockar *örk*

Lillen frös lite i morse, hoppas att han inte är på väg att bli sjuk. Han var i alla fall inte varm och humöret var ju bra.....det går mycket sjukor nu men jag hoppas att vi klarar oss ifrån det.

Nä äta var det........

Ligger i soffan och känner mig helt förstörd om jag ska vara ärlig. Var ju på fest/kalas i går och det får man sota för idag, rejält.

Som utlovat så föll snön tätt och plogbilarna hann inte med alls. Vi skulle fara till en pytteliten ort där festen var, men med tanke på snön så kändes det väldigt olustigt, men men...

Efter mycket om och men hittade vi dit, tänk att man inte hittar så bra i trakterna här runt omkring. Det var ju Treans tjej och hennes pappa som skulle firas, pappan hade vi inte träffat innan. Eller det har vi, för han jobbar på ett möbelföretag där vi handlat möbler flera gånger, men vi har ju inte träffats "privat" eller hur man ska säga, och detta trots att sonen och hans dotter varit ett par i 1½ år. Mamman har vi träffat en gång.

Det bjöds på smörgåstårta och dryck, sedan var det kaffe och tårta. En tipspromenad avverkades och sedan började folk trappa av. Ja jag måste ärligt säga att det var segt där en stund, eller några timmar faktiskt, så det var ju inte så konstigt att folk åkte kanske.

Ungdomarna blev kvar + ett par vänner till tjejens föräldrar och så vi då. Och vet ni vad, jag var faktiskt uppe och dansade med Fyran!

Fyran har ju, precis som Tvåan och även Trean en period, tävlingsdansat i bugg, så det blev en bugg med sonen. Fast han frågade oroligt innan att "du dör väl inte nu mamma" hehe, det gjorde jag inte, men enligt Sambon så såg det ut så efteråt när jag kom stapplande och flåsande till bordet, med hjärtat dunkandes i bröstet så jag trodde att jag skulle få en hjärtinfrarkt.

Måste få mer kondis kanske? Eller inse att jag inte kan dansa längre. Nåväl, det blev väl bättre och vi blev sedan sittande och prata med de "vuxna" i några timmar inna vi for hem runt tolvsnåret.

När vi kom hem så mådde jag kasst, och det berodde inte på att jag druckit två glas cider, nej jag hade så ont att jag inte visste vart jag skulle vända mig. Somnade vid halv 4 i natt, med ett värmeplåster i nacken, nackkrage och otroser här och där, och piller i magen. Magen ja.....det gjorde också ont i natt, vet inte om maten var helt okej mjölkfritt eller vad det var.

Så i dag ligger jag på soffan, mår eländigt, har ont, armen är bortdomnad, nacken värker, ryggen värker, mår tjuvtjockt......medan Sambon och Lillen gick ut till pulkabacken och skulle ha roligt i snön.

Lillen ja....han hade haft en mysig kväll med storebror nummer Två, de hade också varit ute och åkt pulka och busat. Skönt att man har större barn som ställer upp som barnvakt :)

Resten av dagen......ja det blir nog här i soffan, eller kanske sängen. Hoppas verkligen att jag mår bättre snart, åtminstone i morgon för då är det ju måndag och vardag. Ja ja.....vi var i alla fall ute på något, vi har inte varit på fest på säkert *räknar* 4 år minst, och då var det hemma hos Ettans svärföräldrar.....ja ja.....det lär väl dröja minst lika länge till, så man får väl ta att man mår lite dåligt i dag ;)

Fredagen har rullat på och nu är det mörkt ute, kvällen närmar sig. Jag och Lillen har väl i princip inte gjort något alls idag, bara varit. Vi tog en liten promenad i det fina vädret, det är allt. Kallt och halt var det, men ändå skönt, vårlikt på något sätt, och när man sedan ser att krokusen har börjat komma upp i landet....ja då undrar man om det verkligen bara är den 20 januari i dag.
Men i morgon ska det bli snö sägs det, snö och blåst. Vi får väl se om det stämmer.

Tvåan dök upp på fika i eftermiddag, han hade med sig fika från sitt jobb, fika som jag inte kan äta egentligen eftersom det innehåller mjölk. Men jag tog en chansning och åt en pytteliten bit och ser man på, än är magen riktigt okej, däremot så fick jag klåda och stickningar i läpparna och det är ju inget vidare. Om det sedan beror på mjölken, för man kan få sådana reaktioner, eller att det innehöll nötter.....ja det vete tusan.

För några dagar sedan så började jag med att äta kokosolja, och *peppar peppar* magen har varit riktigt okej i tre hela dagar! Tänk om det är så enkelt?!?! Eller också är jag väl bara inne i en bra period kanske.......vi får väl se hur det blir framöver med det. Men tänk om......

Ni kanske minns att vår katt går med tratt eftersom han har ett sår på örat. Det har gått ganska så bra, han har vant sig vid tratten och går inte in i allt längre och det är ju skönt. Han går på lådan när vi inte hinner eller orkar gå ut med honom och det är också skönt.

Men han skriker och är otålig, han vill ut, han är ju van att vara ute. Han står vid ytterdörren på bakbenen och försöker öppna den, det ser jättegulligt ut. Men skrikandet, det går oss på nerverna, speciellt när han börjar sin serenad på nätterna. *hua* det kan man ju bli helt hysterisk för.

I morgon ska vi på fest, får väl se hur det går. Börjar typiskt nog känna mig förkyld, men men......

Tänkte ta mig ett skönt bad snart, i bastun vågar jag mig inte in med tanke på den lilla förkylningen, fast det är väl kanske inte bättre med bad i och för sig.....aja.....kroppen behöver lite massage i varmt vatten så det får gå.

Hoppas ni alla har en fin fredag, ni som tittar in här!!

Så har jag avnjutit dagens lunch, rester från middagen i går samt läst dagens reklam. Det är bra dagar när det blir rester, för då slipper man ju tänka på ett sådant trist ämne som mat. Fast oftast så finns det en matlåda i frysen om det inte finns rester, Sambon brukar försöka göra mycket mat när han lagar den, för han har ju själv med sig matlåda till sitt jobb.

Intresseklubben antecknar: Avverkat ett ämne = rester. Check!

Nåja, i dag började Lillen tidigt på förskolan, ja tidigt i min värld då, så det blev uppstigning i ottan och sedan tjat, tjat, tajt.....ät din mat......innan vi kunde halka i väg. Hela veckan har det var extremt halt på vissa ställen, så man får se vart man sätter fötterna.

Tryckte i mig dubbeldos med mina smärtisar för jag hade bestämt mig för en promenad, en liten extra lång sådan i dag. Jag måste ha luft helt enkelt, blir tokig annars, gå inne hela dagen gör mig liksom lite koko.

Så jag traskade i väg när sonen var lämnad, med hurtiga raska steg *ironi*.... nej....knappast så, men som en haltande snedgångare ungefär. Gick en liten bit av min gamla promenadsträcka....ont? Javisst.

Mötte en fd arbetskamrat, en som jag faktiskt träffade förra veckan och pratade lite med. Han undrade hur jag mådde och jag drog väl den snabba ärliga versionen:

Jo jag är sjukpensionär. Har ont, vissa dagar kommer jag knappt ur sängen, men vissa dagar funkar det bättre. Yrsel är också ett problem. Sjukdomen heter Eheler-Danlos Syndrom, kallas eds och är en bindvävssjukdom. Kommer aldrig mer kunna jobba nej....

Och fick i vanlig ordning en massa kloka tips på hur man ska bli botad och bättre......och man ler lite överseende till den man pratar med hastar vidare.

Hur som, mötte denne person även i dag och han tittade på mig där jag haltade fram och frågade:
-Oj har du en dålig dag i dag?
- Nej i dag är det en bra dag! Jag har ju kommit ut, ja t o m ändå hit, svarade jag glatt.
- Stackare! Du har det inte lätt. fick jag till svar.

Nu vill jag ju inte vara en stackare, jag vill vara jag, tjejen, tanten, kvinnan som jag trots allt är. För jag är ju inte min sjukdom även om det är den som tar upp det mesta i mitt liv. Jag vill vara mamma, kvinna, sambo....inte en sjuk stackare......

Så därför blev jag väldigt väldigt glad över att han började prata om ditt och datt en stund i stället, och jag önskar att jag kunde/vågade säga hur glad jag faktiskt blev över de där 4-5 minutrarna av normalitet som jag fick. Det värmde i hjärtetrakten. Så lite kan ge väldigt mycket.

Nåväl, hem kom jag, men ack vad ont jag har i rygg, fötter och ben nu. Men det är ändå skönt att få komma ut ibland, de dagar man känner att man har kraft och ork. Vem vet hur länge jag har det, eller vissa dagar har jag ju det inte redan nu, det kan gå långa perioder då jag inte orkar mig ut alls, när kroppen gör för ont och skallen snurrar mer än vanligt.

Så jag gick och slappade en stund innan, kollade lite på ett program på datorn som jag missat.....bara var.
Nu är det några timmar kvar tills det är dags att hämta min lille skrutt, i morgon är han ledig. Jag ville behålla de lediga fredagarna så länge jag orkar, vill ha en dag då jag och Lillen kan umgås, mysa, leka.

Ute faller regnet.......undrar om det blir någon snö i år........

Känner mig väldigt less och nere just nu, vet inte riktigt varför egentligen för det har ju inte hänt så mycket, eller också är det väl därför som jag är less. Det händer inget, och nu vill jag ju inte att det ska hända negativa saker, nej jag vill ha poitiva saker runt mig men.......det är liksom bara tomt och trist.

Får väl än en gång erkänna att jag saknar dagmamman, de där kanske 10-15 minutrarna som man fick vid hämtning och lämning, lite prat om allt och ingenting, att få vara lite "normal".....jag saknar det. Nu lämnar man, säger hej då och går, likaså vid hämtning, man hämtar och säger hej då. Kanske får man lite upplysningar om hur dagen har varit men sedan är det ju av naturliga själ inget mer.

Och dagarna är längre nu, mer egentid, det som så många uppskattar......men inte jag. Går man själv hela dagarna så blir egentiden bara ensamtid, tråkig ensamtid. Önskar jag hade någon att umgås med på dagarna, men det har jag ju inte, och när sedan Sambon kommer hem, ja då är jag så trött så jag blir osocial istället. Trött av att göra ingenting typ.....för jag orkar inte göra så mycket på dagarna. Lite hushållspyssel och sedan tackar kroppen för sig.

Min högra hand blir värre och värre, muskelsvag som tusan är den nu, så muskelsvag att jag inte ens får upp grinden till gården på förskolan. I dag kom det fram en liten knatte till mig när jag stod där och kämpade med låset och talade om för mig att man måste ha muskler för att öppna grinden *ler*

Nåja.....nu är ju mitt liv så här så det är väl bara att acceptera även om det är otroligt svårt ibland.

När Sambon kommer hem så ska vi i alla fall åka och handla lite presenter till på lördag då vi ska på fest. Det är Treans tjej som har fyllt 18 år och hennes pappa som ska ha fest, och så blir det ju lite förlovningsfest nu också då förstås. Ser både fram emot den och inte, vet ju att jag kommer få "sota" för den senare....men men....

Nä, om man skulle ta och hitta på något tro.......frågan är bara vad.

Så har det blivit måndag en dag i januari. Ute är det runt nollan, snorhalt men ingen snö, lite halvgrått på himlavalvet.

Denna veckan är första "vanliga" veckan för Lillen, för i dag började barntimmarna och efter det så följer barntimmeledarna barnen till förskolan, de som ska dit, och det ska ju numera Lillen. Sedan går han hel dag, så många timmar som han alltid ska göra framöver. Får hoppas att det går bra, nervös är jag och sitter och väntar på att telefonen kanske ringer, men självklart så hoppas jag ju att den inte gör det.

I mitt huvud huserar huvudvärk som inte är rolig och i magen gör det i vanlig ordning ont. Stel känner jag mig och kroppen kör sitt vanliga race med värk, och ändå så känner jag mig rastlös. Har inte lust att gå och vila, men orkar inte heller sätta igång med något stort projekt......jobbigt det där.

Så, vad ska man hitta på då? Har surfat runt ibland min favoritbloggar några varv, min bok är utläst och jag har inte ork att börja på någon ny eftersom jag har så ont i skallen, tv känns trist att titta på och en promenad har jag redan varit ute på och jag ska ju hämta Lillen senare och då blir det ju mer luft i lungorna.

Ja ja......får väl börja med att gå och äta lite lunch.....

I går kväll så plingade det till i min telefon och den här bliden dök upp i från Trean

Japp grabben har gått och förlovat sig med sin tjej i går :)

Jag hade visserligen det på känn väldigt mycket, jag är ju lite "konstig" med sådant, så redan på morgonen hade jag pratat om det både för Sambon och för Fyran om vad jag hade på känn, och tänk det stämde.

Och stackars Fyran! Han skrev ju detta till sin tjej, och hon har ju tjatat i säkert ett år om att hon vill att de ska förlova sig, men Fyran säger nej. Han tycker att det är för tidigt, att de är för unga osv och jag är benägen att hålla med. Fyran fyller ju snart 16 år och han tjej fyllde 16 år i slutet av förra året.

Nu var ju jag visserligen bara 16 år när jag förlovade mig med X:et, men då hade jag ju Ettan i magen....

Trean fyller 19 år i år och hans flickvän, numera fästmö fyllde 18 i veckan som har varit, inte så gamla de heller men i alla fall lite äldre. Men sedan skulle jag ju inte bli sur eller arg om Fyran skulle komma hem med ring på fingret heller, det är inte så jag menar......*svamlar*

Hur som helst, fick ett sms innan om att de nyförlovade önskade sig lunch här i dag, så nu har vi rotat i frysen och gör som Kajsa Varg, vi tager vad vi haver, för vi orkar inte åka in till Lilla staden och handla. Det få bli vad det blir.

Annars så mår jag ganska så tjuvtjockt i dag, efter gårdagens strapatser, men det är som det är. Jag och Sambon var och shoppade lite kläder till mig - kan ni tänka - för nästa helg är vi bjudna på fest, något vi inte har varit på, ja på säkert två år minst, så jag ville ha lite nytt. Dock så får man ju sota för det efteråt, både shoppingen och garanterat festen. Men men.....någon gång så måste man ju få göra något, och smällen är det ju jag själv som får ta.

Men nu ska jag vila lite innan de unga tu kommer hem, hoppas att magen lugnar ner sig för den är helt kass idag, och att kroppen slutar värka.

Glad söndag till er som smyger förbi här!

I går var vi hos veterinären med vår katt, han hade ju fått ett sår på örat och detta hade ondgjort sig ganska illa. Lillen var också med och tyckte detta var jätteintressant och han babblade på i vanlig ordning. När veterinären hade gjort sitt så for vi hem med en ganska hysterisk katt med en tratt på huvudet och order om att ge honom penicillin i 14 dagar, två gånger om dagen.

Med tratt på skallen får inte katten gå ut, och en katt som är van att springa ut och in som han vill blir ganska så tokig då. Han jamar och skriker och far hit och dit. Så vi köpte faktiskt ett koppel så att han skulle få komma ut lite, om inte annat för att han ska bli lite trött och sova lite mer. Nu hoppas jag bara att han sköter sig med lådan också, har inte märkt att han har varit där än, och då är det över ett dygn sedan han var ute och gjorde sina behov, för det gör han inte i koppel.

Sedan var vår "lille" kisse för tjock också, så han fick order om att lägga om dieten och gå ner ett kilo, något som inte heller är lätt när han är ett sådant matvrak. Men huvudsaken är ju att han blir frisk och mår bra.

I dag var Lillen helt själv på förskolan, inte så många timmar som han ska vara nästa vecka men i dag lämnade jag honom bara och hämtade honom sedan. Det hade gått bra, men han är jättetrött idag igen, hoppas åter att det är intrycken och ingen sjuka.

På måndag börjar barntimmarna och direkt efter det ska han till förskolan, så då kommer han att vara helt slut är jag rädd. När sedan barngympan börjar samma dag så lär han väl bli ännu tröttare.

I dag ringde min sjukgymnast och meddelade att jag inte längre var välkommen till bassängträningen. Jag har avverkat mina 10 ggr som erbjuds i primärvårdens regi och får därför söka träning på annat håll. Det hon kunde erbjuda mig var ett eget träningsprogram som jag fick träna själv med när badhuset var öppet ordinarie tider.....men det tackade jag nej till, för man vet ju hur det blir.

Sedan talade hon om att det fanns en annan grupp, men att den skulle jag inte orka med + att jag då hade avverkat mina gånger som sagt. Jag kunde få träna styrka en termin, men det är ju inte heller något alternativ. Så det var tack och hej, vi kan inte hjälpa dig.

Nu är det visst så har jag förstått, att reglerna är sådana lite överallt, men hur tänker dom då? Om man nu är sjuk, för sjuk att orka och klara av "normal" träning, varför ska man inte då få någon hjälp?
Nä sådant blir jag inte klok på, men det är väl jag det.

Förövrigt så är jag trött i dag. Tog en tidig promenad när jag hade lämnat Lillen och sedan var det soffan som gällde när jag kom hem. *suck* så trist att må så här, att inte orka.

Men nu är det fredag, Sambon kommer om några timmar. Jag vet inte om Fyrans tjej kommer i helgen, har inget hört, och inte heller om Trean kommer hem. Vi får väl se. Lite planer för helgen har vi, får hoppas att de blir av, att det inte blir några käppar i hjulet på något sätt. Ja ja, det ger sig.

Ha en trevlig fredag, ni som tittar in här!

Sitter och väntar, väntar på att klockan ska gå och bli strax efter lunch, för då ska Lillen hämtas på förskolan. Han som verkade bli sjuk i går, blev det inte :) Nej han vaknade efter två timmar, kanske inte jättepigg, men inte sjuk heller. Jag tror att alla nya intryck gjorde honom helt slut, och sedan har han ju inga rutiner, vår lilla groda, han lägger sig på tok för sent och nu har han varit tvingad att gå upp tidigt. Det blev väl för mycket helt enket, eller jag hoppas att det var det.

Så Sambon lämnade sonen i dag, stannade en stund och sedan for han till jobbet. Nu blir det ju inte så länge han blir där i dag, på sitt jobb, för i eftermiddag måste han köra vår katt till vetrinären, men sedan han bytte befattning så är det "livsviktigt" att han jobbar alla timmar det bara går, tillskillnad mot innan då han var en av de på "golvet".

Hur som, han lämnade Lillen och de skulle vara ute direkt, och i dag regnar och blåser det mer eller mindre storm, men de är ute i alla väder i stort sett. Både bra och dåligt, man får ju i alla fall alltid se till att de har ordentliga kläder på sig. Det är första dagen han är själv där, så jag sitter i givakt för de skulle ringa om det inte skulle funka. I morgon ska han vara själv hela dagen, bara lämnas och hämtas, fast det skulle vara lite mindre timmar.

Katten ja.....han mår inte bra. Han har fått ett sår vid örat som blöder och ser jätteäckligt ut. Han tappar dessutom väldigt mycket päls och ser trött och slö ut. Han börjar ju bli till åren, vår lille kisse. Får väl se vad veterinären säger.

Fyran mådde inte heller bra i går. Han och tjejen skulle åka och simma, men på väg dit med buss så smällde det bara till i Fyrans huvud och han fick huvudvärk from hell så att säga. Han gick till sin pappas jobb i Lilla staden, och fick en tablett, tog en fika med tjejen och sedan for han hem och somnade en stund i soffan. Han har haft väldiga problem med huvudvärk ända sedan han var liten, men det är inte vanlig migrän, och är utredd både med röntgen och elektroder på huvudet för det, men de har inte hittat varför. Kanske EDS relaterat? Jag får ju också sådant ibland menar jag....hur som, nu har han lyssnat på mamma och lagt ner värktabletter i plånboken....sådant är ju pinsamt annars ni vet....

Men nu ska jag fortsätta och läsa boken "Tigerkvinnan" medans jag väntar. Det är del 4 i serien om barnmorskan Cecilia Lund, rekommenderar den serien för den som vill.

Ha en fin dag, ni som tittar in här!

Andra dagen för Lillen på förskolan i dag, och i dag har Sambon varit med medan jag har varit hemma. Det hade gått bra, men nu när dom kom hem så verkar inte Lillen må bra. Han är trött och ledsen, antingen är han väl på väg att bli sjuk eller också är det väl dagen som har tagit ut sin rätt. Men eftersom magsjuka härjar så har jag nästan ställt mig in på det, negativ som jag är.

Det har varit jättefint väder ute idag, rena vårvädret, ja för den lilla snön som fanns i går regnade bort i natt så vi vaknade till grön gräsmatta i morse. Tog bara en liten sväng till ortens postkontor och hämtade en bunt reklam, mer orkade jag inte. Sedan har jag försvunnit in i böckernas värld och sedan slocknade jag en stund på soffan innan Sambon och Lillen kom hem.

Och nu är det alltså Lillens tur att ha slocknat på soffan. Får väl se hur detta utvecklar sig........Örk.

I dag var dagen då Lillen skulle börja på förskola/dagis. Både jag och Sambon var med, mest för att vi båda skulle få se hur det funkar och hur rutinerna är, samt att jag kanske inte skulle orka en hel dag själv.

Så i våra mått mätt, tidigt, gick vi till förskolan i snö, för nu har det äntligen kommit kommit snö :) Med packad ryggsäck med extrakläder (som ska släpas fram och tillbaka varje dag tydligen) så gick vi dit. Lillen var spänd av förväntan och såg fram emot detta, även om han inte riktigt har förstått att han inte ska gå till dagmamman något mer.

Dagen har gått, och vi var där över lunchen, det funkade helt okej även om Lillen bröt ihop en gång och ville gå hem. Han kom ihop sig med ett av barnen som varit hos dagmamman innan, men det barnet ska inte vara på den avdelningen sedan så det kommer säkert att funka bra.

Lite åsikter har jag väl, men de behåller jag för mig själv än så länge då jag vet att det tassar omkring personer här som inte ger sig till känna i från orten. I morgon ska Sambon och Lillen gå själva dit, för de ska vara ute mycket och det fixar inte jag i nuläget när jag mår som jag gör. Och nu hoppas jag bara att vi inte börjar allt med magsjuka, för det gick tydligen där. *usch* är det någon mer här med EDS som inte återhämtar sig fullt ut efter infektioner och virus? För varenda förkylning, varenda magsjuka jag får så blir min kropp sämre, eller beror detta på något annat?

Förövrigt så är kroppen inte alls bra nu. Jag äter mina tabletter allt mer och värken har tilltagit rejält, och skallen är inte dimmig och snurrig. Känns som jag förfaller allt mer, som ett gammalt hus som ingen renoverar eller något.

Sambon mår inte heller bra, han har ofta huvudvärk och han är inte alls bra i halsen. Det senare är något han dragits med i hundra år typ, men nu börjar det bli jobbigt och störande, så i dag fick jag honom att boka tid hos farbror doktorn. Får väl se vad det ger.

Så nu har livet börjat med nya rutiner för oss. Nya tider, längre att gå, mer regler och mer krav. Känns jobbigt faktiskt för jag var oerhört bortskämd innan med vår underbara dagmamma, där jag både kunde dela med mig av vardagen, få prata av mig en stund om både det ena och det andra, och det var inga problem med tider. Var jag dålig så sa jag bara det så fick han komma tider som passade. Men det är väl bara att vänja sig, man kan ju inte vara bortskämd hela livet ;)

Men nu ska jag vila en stund, det tar på min dåliga kropp att vara på dagis.....eller jag vet....förskola.

Vi tar nya steg, över bron, till nya rutiner.

Näää, det blev inga pengar på travet, det var en väldigt svår rad denna veckan tydligen. Så det blir att kämpa på med den vanliga usla ekonomin och fortsätta drömma.

Jag har så ont idag! Hela jag är totalt sned, höger arm är muskelsvag och magen gör ont. Det brukar hänga i hop det där, ju mer värk, ju mer ont i magen. Nervsmärtor i benen har jag också *blä* men jag ska väl inte gnälla, det finns de som har det värre. Det känns nästan hemskt att gnälla över sina "krämpor" när man vet det.

Hur som, nattsömnen blev det inget med alls knappt i natt. Somnade en liten stund på soffan och när jag vaknade var jag klarvaken och kunde inte somna. Men när precis John Blund kommit, ja då vaknade Lillen och han är snorig och sov oroligt, så han vred och vände sig, knorrade och sparkades. Så till slut gick jag upp och försökte sova i soffan, men det funkade inte heller eftersom kroppen värkte så, men eftersom magen gör ont så har jag svårt att ta tabletter då.....så jag blev liggande och glodde på tv istället. Halv 8 kröp jag ner i sängen igen och klockan var väl nästan halv 11 när jag gick upp.

Så det har inte blivit många knop idag. Har mest legat på soffan och läst. Läste ut boken "Potensgivarna" som jag fick av Ettan i julklapp och det var en härlig och mysig bok som jag rekommenderar varmt om ni inte har läst den.

Tvåan dök upp på fika, mysigt, och sedan återvände jag till soffan. Ska försöka ta tabletter i kväll för det börjar bli ganska outhärdligt nu. Om magen fixar det vill säga.....alltid är det något.

Jo då, jag kom upp ur sängen i morse, det gick över förväntan faktiskt. Dagens plan var att vi skulle åka till Lilla staden för att kolla på lite saker inför Lillens förskolestart på tisdag, lite ombyten, nya stövlar och så, så det var ju bara att pallra sig i väg.

I med lite piller, för kroppen blev liksom värre när jag varit i gång en stund, man måste ju göra så gott det går för att se anständig ut när man ska ut ibland folk. I väg bar det.....

Och fy bubblan vad min kropp började värka. Det blev många stopp för att glo lite planlöst in i skyltfönster för att sedan i sakta sakta mak försöka ta sig fram. Det blev ingen lång stund på stan. Trodde jag skulle bryta i hop och börja grina en stund när det var som värst.

Så vi for hem, kröp ner under en filt och satte oss alla tre och kollade på en film som Lillen köpte för pengar som han vunnit på en bingolott i helgerna. Mysigt, speciellt eftersom regnet behagar falla ute, även om dagen började med lite snöflingor.

Känns inte bra att kroppen börjar bli så här illa. Det känns som det rasar mer för var dag som går *suck*

Nåja.....

Sedan har vi fyllt i en massa lappar inför tisdagen. Eller Sambon har skrivit och jag talat om vad han ska skriva. Jag kan inte skriva så bra för hand längre och framförallt inte speciellt länge.

Men nu är det lördagskväll. Travet står på schemat, inte ofta vi spelar, men när vi ändå var på stan så passade vi på att köpa en andel och en Harry. Håll tummarna! ;)

Så var det äntligen dags då, det som jag knorrat över hela veckan i flera inlägg här nedanför. I dag var det dagen då det var dags att strippa, och även om det inte blev till det bättre, även om det inte gav mer sexapeal, så var det jäkligt gott när det var gjort......


Så där jag, hur många har nu landat på min sida i tron om att detta är ett inlägg om just stripptease och sex? ;)

Nä jag pratar om min gran igen, för idag var dagen då vi klädde av den, klippte ner den och stoppade grenarna i en påse, och kvar på golvet blev det en stor hög med granbarr.

En nerklippt gran, endast pinnen kvar, grenarna ligger i säckarna. På golvet ligger det en hel gran, kan man säga, för när vi klippte grenarna så rammlade varenda barr av. Så allt det gröna är ju barr.

När väl det var gjort så var det dags att plocka bort allt annat och städa, och jag som höll på att kollapsa bara av att hålla upp säckarna. Ja jag fick mjölksyra enbart utav det, och hela kroppen började värka och skallen snurra....nåja, jag är ju envis så jag fortsatte ju, även om Sambon knorrade, gnällde och tillslut skällde på mig för att jag höll på. Han tvingade mig att sätta mig ner då och då....hmm....nåja, jag vilade lite mellan varven och gubben min tog det värsta, men jag ville ju ändå greja lite......

Nåja, hela dagen tog det i alla fall, och nu sitter jag nerbäddad i soffan med order om att sitta still, och tro mig, jag orkar inget mer nu. Måste bara ta mig till duschen och duscha av mig damm och ev barr som letat sig in lite här och var. Jag är helt slut, skallen snurrar lite väl mycket och kroppen värker, men huset är i alla fall rent, julen borta och det är sååå skönt! Men det blir mörkt, för trots allt så lyser ju granen upp en massa mer än våra vanliga myslampor.

Undrar om jag kommer upp ur sängen i morgon tro?? Ja ja.....det får bli en cliffhanger.....

I dag är det trettondagsafton, men för mig/oss är det en dag som alla andra. Sambon jobbar heldag som vanligt och inget speciellt händer. De stora barnen är inte här, så det blir bara vi och Lillen i kväll, lite extra god mat kanske det blir förstås.

Tack ni som kommenterade förra inlägget :) Ja det känns skönt att ha hittat en läkare som bryr sig och verkligen försöker hjälpa, till skillnad från de andra jag har haft. Jag hoppas ju nu bara att han stannar på den nya vårdcentralen, så han inte får för sig att söka nya banor. Det vore ju hemskt för mig och för alla hans andra patienter. Nåja, den dagen, den sorgen som det heter.

Gårdagskvällen blev väl inte så bra annars. Tänker inte gå in på närmare, men det har som vanligt -höll jag på att skriva- att göra med tonårig son och ett struligt X som det inte går att komunicera med. Det känns som om jag sitter i en båt och ror utav helvete, men samtidigt så kastas det in stenar i båten. Att jag får kämpa för allt liksom, för att hålla saker och ting flytande, det är jag som sköter allt det praktiska om man säger så, för annars hade det barkat åt skogen för länge sedan, men vad får jag för det? Ja det är väl just det jag inte tänker gå in på. *suck*

Det känns bara som om livet är ett stort kämpande ibland, att inget känns vidare roligt.

Fast då är det tur att jag har en liten kille som livar upp mig. I dag har vi haft ett långt samtal om hans framtid, vad han vill göra när han blir stor.
Han ska bli bonde, och bo på bondgården i ett stort hus. Han ska ha två traktorer av speceillt märke, han kan alla traktormärken, han har berättat vilken bil han vill ha, vilka djur som ska finnas och att han ska ha en katt som husdjur. Och så ska han bo i hop med Fyrans tjej - han älskar henne nämligen och när hon är här så sitter han och pussar och håller henne i handen hela tiden - men de ska inte ha några barn förmodligen. Det räcker med katten.

Och jo....han ska komma hem och hälsa på mamma och pappa ofta och kanske sova över också ;)

Så även om han kan driva mig till vansinne ibland med sitt trots, lika mycket kan han få mig att må bra också.

Det får bli ännu ett inlägg idag, kanske mest för mitt eget kom i håg.

Som jag skrev innan så är det ju ingen bra dag, och jag är trött, så ofantligt trött. Satte mig med Lillen vid tv:n, sjönk ner i liggande ställning och vips så hade jag somnat. Tur att sonen roar sig själv framför tv:n då, fast man sover ju inte sådär jättehårt.

Vaknar med ett ryck av att min mobil ringer på hög signal, då har den alltså ringt en stund när det blir högre. Rusar upp och svarar sömndrucket i telefon och i andra änden befinner sig Snyggdoktorn.

Saken är den att i går ringde jag och bad om mer piller, blodtryckssänkade sådana på min nya VC, och det var inga problem alls. Trevlig människa som svarade, och det var inga problem att få de utskrivna, visserligen inte förrän i dag före klockan 17, men ändå, jag satt ju inte på pottkanten så att säga.

Fast jag hade ju inte räknat med att Snyggdoktorn skulle ringa upp förstås, men det gjorde han som sagt. Denne trevlige och sympatiske karl. Han rabblade mina mediciner och jag kände mig väl lite flummig, nyvaken som jag var....men ni vet ju hur det är "nej nej du stör inte, allt är bara fint" ja det går ju på rutin att säga så ungefär.

Nåväl, han kom in på att neurologen inte ville ta emot mig om jag inte får neurologiska problem, men det var ju väntat, har ju kört den vändan innan. Han hade ändå fått ett trevligt och bra svar sa han och jag var välkommen dit om det skulle bli problem som sagt.

Han hade fått svar från hjärtmottagningen och det har ju jag med, inom tre månader....ja som vanligt alltså, ska jag få tid, men han hoppades att det endast skulle ta några veckor då han hade skrivit om min diagnos och prioriterat upp den eller något sådant.

Och så frågan hur jag mår då, och jag sa att min högra arm krånglade än mer i dag och i dag har den även varit kall. Inte bra, tyckte han och började åter igen prata om förträngningar och sådant. Han lät riktigt orolig och tyckte att jag absolut inte fick gå och bita ihop, de har akuttider så jag bara måste ringa om det blir värre. Trodde nästan ett tag att han ville ha in mig på stört.

Ehh.....jag är inte van vid sådant här. Att en läkare bryr sig! Självklart så börjar det ju gro en lite oro inom mig, hjärtproblem vill jag inte ha, men samtidigt så blir man ju nästan lipfärdig över att en läkare bryr sig!

Men jag sa inte att jag var så jättetrött idag, tänkte inte på det då, men det kanske jag skulle ha sagt, fast då hade jag kanske behövt åka in akut eller så. Ja ja.....som jag sa till Snyggdoktorn, jag har gått med det här så länge så det är ju liksom vardagsmat. Men som sagt, jag fick inte bita i hop.

Proverna var bra, men ett hade inte kommit än, men är inte det okej så ska han höra av sig när det kommer, annars så skulle vi höras när jag varit på hjärtmottagningen, om jag inte kommer in akut då förstås. Och så får jag ringa så fort som det är något, det fick jag lova.

Ehh....ja......

Som sagt, tänk om jag hade tagit mig i kragen mycket tidigare och bytt till denna vc, då hade jag sluppit mycket förnedring och tårar, men det är lätt att vara efterklok. Nåja, vi får väl se vad som händer, en sak i taget.

Det andra beskedet som jag väntar på har fortfarande inte kommit, känns inte så bra det heller. Det borde ha kommit nu tycker jag...

Men nu är gubben min hemma, Lillen blir road, känns skönt.

Efter en stormig natt har en blåsig dag sett dagen ljus. Vindarna har lättat men när jag och Lillen tog oss ut en stund så höll vi ändå på att blåsa omkull när det kom några rejäla stormvindar. Just nu har faktiskt solen tittat fram också som ombyte till allt det grå.

I dag är sådan där jobbig dag igen när kroppen strejkar extra mycket. Armarna vill inte vara med, framförallt inte den högra, ryggen känns som den ska gå av och benen och höfterna är inte snälla. Knät som for lite lätt på sniskan häromkvällen hojtar också till ibland och skriker aj. Skallen och nacken värker, lite yrsel hälsar också på. Humöret följer kroppen....tja.....

Så det blir inte många knop idag, promenaden jag och sonen tog oss ut på får räcka. Sambon kommer hem senare idag så den rastlösa pojken håller ju på att gå i taket mellan varven känns det som. Som tur är så skulle Trean titta förbi när han hade slutat jobbet men det vet jag inte när det blir. Sedan skulle visst Trean fara hem till sin lya skrev han i går.

Nåja, sånt är livet. Men nu ska jag försöka roa Lillen lite, en film kanske? Vi får se.

Det börjar mörkna på, eller snarare så har det varit ganska så mörkt hela dagen. En ny storm väntas, denna gången med namnet Emil, och det har redan börjat blåsa i träden rätt rejält. Vi får väl se om vi får behålla strömmen denna gången, det har vi fått gjort de andra stormarna som har varit det sista så det är väl bara att hålla tummarna.

Tycker det är otäckt det här med vädret, så mycket stormar, inget vinterväder. Det faller ner döda fåglar och flyter upp döda sillar. Det är jordskred och översvämningar......nä, det är otäckt och man undrar vart vår kära jord är på väg egentligen.

Förövrigt sitter jag och tittar på granen. Ska jag eller ska jag inte? Ska jag strippa av den så Sambon kan slänga ut den i kväll eller ska jag vänta? Hade väntat om det inte hade varit så att det ligger en hel hög med barr nedanför. Barr som tar sig ut i rummet, ut i köket och de andra rummen, som kryper upp i soffan..... och dessutom så hörs lite då och då ett litet klonk när en kula trillar ner. Ja är man riktigt tyst så hör man faktiskt hur barren faller också...

Så den borde ju ut alltså. Men då kommer jag till det dilemmat att när granen är ute, ja då blir ju allt annat så trist. Tomtestackarna som står lite här och var, stakarna i fönstren, stjärnan som lyser så röd och grann i vardagsrummsfönstret likaså....allt blir trist när man slängt ut granen.

Ja men släng ut allt då tänker ni nog. Bestäm dig kvinna! Du gnällde i förra inlägget, sluta gnäll och släng ut julen.

Men det är bara det att när jag slängt ut allt, då vill jag städa också. Ni vet, damma, ut med mattor, dammsuga och torka golv......och det orkar jag förbannemej inte.

Ja men skit i att städa tänker ni nog nu. Eller släng bara ut granhelvetet. Du måste prioritera om ditt liv nu, annars får du ju resa på ditt feta arsle och ta smällen liksom.

Så sant, så sant. Men det är inte lätt att lära sig att aceptera vissa saker, att man inte orkar egentligen. Fast man vill, att man vill göra precis så mycket som man orkade innan. Att få kropp och huvud att gå i hop. Jag börjar bli duktig på det, men inte i alla lägen.

Nåja, jag fortsätter väl att stirra en stund till på granen så får vi se. Samtidigt är det ju mysigt med en tänd gran, ja om man bortser från alla barr överallt då.

Och sedan har ju inte grannarna tagit bort sitt ser jag....kan man med att vara först i år tro? På vår gata alltså. Och tänk om strömmen går om jag städar, då står jag här med ett halvstädat hus. Eller om granen blåser in till grannen när vi har slängt ut den...

Ja ja.....jag får fortsätta att köra min inre dialog så får vi se vad som händer........men kanske får granen stå kvar tills helgen ändå.........eller inte.

Så börjar sakta vardagen att smyga sig på. Sambon har börjat jobba efter ledigheten så jag och Lillen är själva hemma. Skolorna har inte börjat än, men ingen av de andra barnen är hemma ändå.

Jag och Lillen tog oss ut på en liten promenad tidigare, till ortens postkontor och butik. Sakta mak blev det som vanligt, men det gör ju inget när man inte har någon tid att passa.

När vi gick där så gick vi och pratade om raketskräp, för just sådant finns det massor av ute nu, tyvärr. För visst är det fult, resterna av nyårsfirandet. Det ligger plastpluppar och pinnar, papper och ölburkar blandat med "vanligt" skräp som cigarettfimpar och rester från skolungdomarna iform av tomma förpackningar. Ja det ser helt enkelt riktigt äckligt ut ute just nu tycker jag. Man funderar ju på hur länge detta kommer att ligga kvar och vem som ska plocka upp det.

Dagens post bestod endast av reklam, och brevet jag väntar på kom inte idag heller. Men i gengälld så kom det inga räkningar heller så det var ju bra.

Är lite sugen på att börja röja undan julen, men det känns kluvet det där. Det är ju mysigt, men samtidigt så blir det ju mysigt när man precis har röjt undan allt också. Men samtidigt så är man ju lite inrutad, eller man och man, jag är det. Jag är inrutad med att julen ska vara kvar över trettonhelgen också, innan fick den vara kvar till den 13 januari, varken mer eller mindre, men det har jag i alla fall släppt. Nu åker det nog ut i helgen, när gubben är hemma och jag får hjälp.......men kanske så försvinner det en tomte lite då och då tidigare.....kanske....;)